Ledare: Ett slött 34-punktsprogram

I dag kan den som har burit kniv på allmän plats, utan något rimligt skäl, dömas till böter eller fängelse. Syftet ska inte vara att straffa personer som av misstag tagit med sin friluftskniv på stan, utan oftast handlar det om fall där personer ertappats med kniv i samband med hotfulla situationer eller misshandel, enligt Brottsförebyggande rådet. Under 2000-talet har kniv använts vid drygt 40 procent av fallen med dödligt våld. Och de senaste åren har de anmälda brotten mot knivlagen ökat kraftigt.
Ironiskt nog är det inte M eller L, utan Socialdemokraterna och regeringen, som tidigare har utlovat en skärpning av straffen för brott mot knivlagen. Det ingick i Socialdemokraternas kriminalpolitiska program inför valet 2018, och för bara ett år sedan var det fortfarande justitieminister Morgan Johanssons (S) avsikt att driva igenom en sådan förändring. Men så i september 2019 lanserade regeringen sitt så kallade 34-punktsprogram med åtgärder mot gängkriminaliteten, och där fanns ingen straffskärpning för knivbrott med.
Frågan om knivbrott var tydligen inte tillräckligt viktig för Socialdemokraterna för att överleva förhandlingar med regeringspartnern Miljöpartiet. Något som däremot finns med i 34-punktsprogrammet är att slopa den så kallade straffrabatten för unga vuxna. Den förändringen är nödvändig för att en straffskärpning av knivlagen ska få avsedd effekt, eftersom 20 procent av alla misstänkta för knivbrott 2019 var under 21 år. Men även frågan om slopad straffrabatt har förhalats länge och väl av regeringen, och enligt det förslag som nu är på remiss ska lagändringarna börja gälla först 2022.
Detta visar vilken förlamande effekt en handlingsplan som 34-punktsprogrammet kan ha. Visserligen har regeringen kunnat utstråla handlingskraft genom återkommande pressträffar för att sjösätta de olika punkterna. Men medan vissa frågor, som slopandet av straffrabatten, efter mycket om och men läggs fram som förslag, hamnar andra, som straffskärpningen för knivbrott, utanför. Trots att både S och regeringen tidigare har utlovat en förändring händer i stället ingenting, samtidigt som knivbrotten ökar.
Det är inget fel med att regeringen har en plan för vilka åtgärder som ska föreslås, men den måste också kunna vara flexibel utifrån vad som händer i samhället. Handlingskraften får inte vara låst till en orubblig plan från september 2019. Dessvärre tycks det vara fallet med regeringen i knivbrottsfrågan. Förhoppningsvis kan initiativet från riksdagen leda till förändring i frågan.