Låt barn vara barn igen. Arkivbild.
Runt år 2013 händer något. Barn och unga mår allt sämre. Den psykiska ohälsan skjuter i höjden i hela västvärlden.
Sedan dess har det blivit värre. Särskilt för unga tjejer.
Tre av fyra tjejer med svensk bakgrund lider i dag av ängslan, ångest eller oro. Allt fler tjejer i åldern 13-19 vårdas för självskada och självmordsförsök.
I USA märks samma utveckling. Självmorden bland unga har ökat kraftigt. Unga med självskadebeteende har fördubblats. Samtidigt minskar andra typer av skador. Exempelvis minskar andelen pojkar som bryter benet.
Vad ligger bakom den här dramatiska utvecklingen?
Det är smarta telefoner och sociala medier. Skärmarnas intåg har förändrat barndomen i grunden. Barn och unga sitter mer stilla framför skärmar, därav färre benbrott. Det sociala livet levs alltmer på nätet, där barnen ensamma får hantera allt från osunda kroppsideal till snuskgubbar.
En som varnar för konsekvenserna är Jonathan Haidt, en av världens mest inflytelserika socialpsykologer. I boken "Den ängsliga generationen" – som har blivit en internationella storsäljare – visar han hur framväxten av smarta telefoner, selfiekultur och sociala medier stör barnens utveckling. All skärmtid leder till sömnbrist, sociala svårigheter, uppmärksamhetsproblem och skärmberoende.
Statistiken ger Jonathan Haidt rätt. Östgötska ungdomar har en skärmtid på 6-7 timmar utanför skolan, enligt siffror från Region Östergötland (2022). Det är för mycket, säger hälften av de svarande själva.
Enligt samma undersökning säger var femte östgötsk ungdom att de är beroende av skärmen. Andra problem som listas är psykiska och kroppsliga besvär, mindre socialt liv och sämre sömn. Och andelen som i själva verket har problem lär vara ännu högre, eftersom alla inte har självinsikten.
I Svenska Dagbladets podd "Ledarredaktionen" talade nyligen Jonathan Haidt om barns skärmliv med socialminister Jakob Forssmed (KD), under ledning av Paulina Neuding. I det lyssningsvärda avsnittet framträder en skrämmande bild av ett problem som inte tas på allvar.
Socialministern beklagar sig över att han ofta får höra att vi har en skenande ohälsa bland unga som vi inte vet vad den beror på. Men det vet vi, säger han. Roten till allt är smartphones och sociala medier. Ungdomar kommer dock inte själva sluta eller sätta stopp för den ohejdade skärmtiden, eftersom de är uppväxta med den. De har inte upplevt något annat.
Därför krävs det åtgärder av vuxenvärlden. Ansvaret ligger dels hos politiker, dels hos föräldrar.
Det politiker kan göra är att gå längre än mobilförbud i skolorna. Mest verkningsfullt vore en åldersgräns för sociala medier – som Tiktok, Instagram och Snapchat. Franska forskare har föreslagit att gränsen ska vara 18 år. Och det är ett förslag som EU-kommissionen bör se om det går att genomföra.
Det föräldrar kan göra är att ta ett samtal med sina barn och unga. Att säga att man älskar dem, och därför blir det ingen smartphone innan de har fyllt typ 13, 14 eller 15 år. Om flera föräldrar på en skola dessutom pratar ihop sig innan är det mindre smärtsamt att genomföra ett sådant här mobilförbud.
För om det bara är en i skolan som inte har mobil blir den lätt utanför. Om hälften av gruppen inte har smarta telefoner blir det en helt annan grej. Då blir inte sociala medier eller skärmarna det allt kretsar kring. Då förflyttas umgänget från den digitala världen till den verkliga.
Runt om i världen är det också många föräldrar som har börjat agera. Två mammor i Storbritannien startade rörelsen "Smartphone free childhood". Målet är att barn under 14 år inte ska ha en smart telefon, med allt det innebär. Det är en idé fler bör ta till sig.
Vi måste få ett slut på att barn mår allt sämre. Och vi vet vad som behöver göras – plocka telefonen och klipp sociala medier.