Moderaterna i Göteborgs andranamn till riksdagen, Cecilia Magnusson, föreslog i går ett tiggeriförbud på DN Debatt. Den stora anledningen till att hon vill förbjuda tiggeri är att hon menar att det kan bli en grogrund för fattigdom. Det är helt fel. Tiggeri skapar inte fattigdom, utan är en konsekvens av fattigdom.
Magnusson förtjänar och lär få en rejäl avhyvling från partiledningen. Att en månad innan valdagen bestämma sig för att frifräsa på landets viktigaste debattsida är oansvarigt. Att dessutom göra det i en väldigt infekterad fråga är beräknande cyniskt.
Att tiggeriet har ökat i Sverige de senaste åren behöver man bara ögon att se med för att förstå. Men de som tigger gör det inte av pin kiv, utan för att situationen i deras hemländer är ohållbar. Framför allt romer utsätts för kraftig diskriminering. Därtill är lönerna för de som väl kan få ett arbete så pass låga att tiggeri kan vara en bättre lösning. Så ser verklig fattigdom ut. Den innebär inte att sakna medel för att åka på semester eller att barnen måste dela rum. Det innebär att det är svårt att få mat för dagen, att bo hela familjen i en liten stuga på en plats dit vägarna inte når.
Länder som Rumänien och Bulgarien ignorerar fullständigt delar av sin befolkning. De EU-pengar som man kunnat söka ur strukturfonderna för att genomföra åtgärder ligger kvar orörda, trots att deras uttalade syfte är att hjälpa de med minst pengar. På statsnivå har den svenska regeringen försökt komma fram till en lösning med länderna, men det är de som till slut hoppat av försöken, eftersom de verkar visa en kronisk motvilja att på något sätt förbättra situationen för romerna.
Ett förbud skulle naturligtvis få bort tiggarna från de svenska gatorna. Men lidandet bland Europas fattiga blir kvar och cementeras. Ett förbud mot tiggeri är ingen lösning, utan den feges utväg.