Ledare: Friska tvingas avstå blodgivning – trots stor brist

Nu är valrörelsen igång för fullt. Samtidigt är det Stockholm Pride, vilket gett valrörelsen ett välbehövligt perspektiv på frågan om lika rättigheter oavsett kön eller sexuell läggning.

Moderaterna gick i veckan ut med att de går till val på att tillåta altruistiskt surrogatmoderskap. Det väcker stigmatiserade kroppsfrågor till liv. Praktexemplet på orättvisa regler på grund av sexuell läggning är att män som har sex med män inte får ge blod på samma premisser som alla andra. 

Samtidigt larmade sjukvården senast i går om att en akut blodbrist är nära. Alla blodgivare uppmuntras att ge mer (SVT 1/8). Det går åt ungefär en påse blod i minuten varje dag, hela året. Trots det får inte alla som vill och kan – ge. Lösningen på problemet ligger rakt framför oss. Låt män som har sex med män ge blod som alla andra.

Målet från sjukvårdens sida är att samla in så mycket friskt blod som möjligt. Blodet används sedan för att rädda liv. Ska man ge blod gäller en rad regler. Bland annat så ska givaren, efter sexuellt umgänge med en ny partner vänta minst 3 månader med att ge blod. För heterosexuella spelar det ingen roll om du har sex flera gånger med samma partner under den tiden, så länge det inte är en ny partner.

Reglerna gäller dock inte alla. Om du är en man som har sex med en annan man måste du vänta sex månader innan du kan ge blod. Oavsett om det är en ny partner eller om ni levt tillsammans i många år (Geblod.se). Homosexuella män behöver alltså leva i celibat för att få ge blod. 

Det har dock blivit bättre med tiden. Före 1 maj 2021 behövde män som har sex med män leva ett helt år i celibat och för att få ge blod, och innan 2012 fick en man som haft sex med en man aldrig lämna blod igen (RFSL).

Skulle det vara farligt att korta ner tiden hade det synts nu. Tiden har kortats ner och det har fungerat. Nu är det dags att ta bort hela skillnaden.

Reglerna är stränga för att försäkra patientsäkerheten, både för den som ger och tar emot. Därför testas allt blod som samlas in noggrant. Både genom en hög med kontrollfrågor samt att allt blod som tappas testas vid varje tillfälle för hiv, syfilis, hepatit B och hepatit C (GeBlod.se). Med andra ord har sjukvården full koll på blodets kvalitet. 

Antalet aktiva blodgivare minskar varje år i Sverige. Ändå hålls friska vuxna som vill ge blod borta från processen, fast de hade kunnat hjälpa till. Lagstiftningen är en kvarleva från 1980-talets hiv-epidemi som saknar grund i dagens sjukvård. På 1980-talet när AIDS spred sig över världen var det främst homosexuella män som drabbades, men tack vare bromsmediciner, sjukvård och information i vår del av världen ser situationen helt annorlunda ut idag.

I själva verket är den vanligaste personen med hiv globalt en ung kvinna. 59 procent av människor som lever med hiv i Afrika söder om Sahara är kvinnor. I Sydafrika löper flickor i åldrarna 15–19 år åtta gånger högre risk att smittas av hiv än sina manliga motsvarigheter. Med andra ord finns det en hel del fördomar om hiv att slå hål på.

Blodgivning handlar om liv eller död. Sluta stoppa människor som vill ge blod samtidigt som sjukvården skriker efter mer. I dagens system klumpas män som har sex med män ihop och antas ha hiv helt utan grund. Kontrollsystemen skulle dessutom upptäcka all potentiell hiv-smitta långt innan den når blodbanken. 

Friskt blod kan inte slarvas bort. Alla människor ska lyda under samma regler. Allt annat är otänkbart.