Säg GMO och alla har en åsikt. De genmodifierade organismerna är lika mytomspunna som de är sällsynta. Den enda odlade GMO-grödan inom EU är för närvarande en majssort. Det är allt. När riktlinjer inom EU ska dras upp, är långbänk ett för klent ord för att beskriva processen. I januari röstade Europaparlamentet igenom en provisorisk uppgörelse rörande medlemsländernas möjligheter att förbjuda odling av GMO-grödor. EU-kommissionen hade lagt fram förslaget fyra år tidigare.
Än så länge är ingen, vare sig GMO-förespråkarna eller motståndarna, nöjd. Inkonsekvensen syns i hur våra svenska europaparlamentariker röstade. Socialdemokraterna, folkpartisterna, centerpartisten, kristdemokraten samt Fi:s ledamot röstade för förslaget om medlemsländernas beslutsrätt om odling av GMO. Medan vänsterpartisten, miljöpartisterna, sverigedemokraterna och två moderater röstade nej. En moderat, Christofer Fjellner, avstod (europaportalen.se). Partierna hade dock helt skilda skäl att rösta som de gjorde – även om de röstade på samma vis.
Malin Björk (V) röstade exempelvis emot för att hon inte anser att förslaget ger ”ett tillräckligt skydd för länder som vill förbjuda GMO-grödor” och att ”försiktighetsprincipen åsidosätts” då miljön och folkhälsan undermineras av den inre marknaden (SVT 16/1). Björk och övriga GMO-motståndare upprörs över att enskilda medlemsländer bara får stoppa EU-godkända grödor utifrån skäl som inte är miljömässiga eller ur hälsosynpunkt. Den bedömningen har kommissionens livsmedelsmyndighet Efsa ensamrätt på.
Det leder oss in på varför även Moderaterna röstade nej. Överenskommelsen brister i vetenskaplighet. Parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt (M) menar att 25 års forskning och miljarder euro har visat att det ingen risk finns för människors eller djurs hälsa. ”Ska vi följa allmäntyckande och känslor eller vetenskap när vi fattar beslut om människors folkhälsa och mat?” säger Corazza Bildt som väljer det senare alternativet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ha att länder ska kunna sätta stopp för GMO utan tillräckliga vetenskapliga belägg eller ens motivering för varför. GMO bara ”verkar” främmande och därmed farligt. Med det medför ett uppenbart intrång på den inre marknaden. Vad kommer härnäst? Ett förbud mot läskföretagens produkter? De är ett betydligt större hot mot folkhälsan än GMO-grönsaker… Därtill vill inte V att företag ska ha möjlighet att protestera mot länders importförbud. Men det hade väl varit underligare om Vänsterpartiet ställt sig på företagens sida.
Vän av att EU bara ska syssla med sådant som unionen byggdes för och inte med petitesspolitik, kan invända att det är väl positivt att medlemsländerna får utökad makt över vad de själva ska odla. Med det resonemanget finns flera problem. Dels är det faktiskt producenterna som bestämmer vad de vill odla. Även om ett land tillåter GMO-grödor är det inget som tvingas på bönderna – eller konsumenterna. Dels handlar det om faktiska handelshinder om ett enskilt land förbjuder en viss typ av gröda att odlas. Den inre marknaden – EU:s själ – tar skada.
Den fria handeln mellan länder behövs och är nödvändig för tillväxt och välstånd för fler människor. När fler får högre ekonomisk standard, har fler råd med mer och bättre mat. Fler kommer att sluta vara självförsörjande och odla sin egen mat och börja köpa den istället. Urbaniseringen i världen ökar samtidigt som fler och hungrigare munnar ska mättas. GMO är – om vi tillåter den - en del av lösningen på en effektivare livsmedelsproduktion, svält och bättre folkhälsa.
GMO låter som en läskig, artificiell förkortning och avskräcker säkerligen bara genom sitt namn många från att närma sig grönsakerna, spannmålet och köttet som är märkta med förkortningen. Människors oro ska man ha respekt för, men bemöta med fakta och information. Inte underblåsa och försöka vinna politiska poäng på. GMO är ingenting annat än en teknisk utvecklad växtförädling, vilket människan sysslat med sedan hon började odla marken.
Förädling av grödor innebär högre näringsvärden, större skördar och bättre motståndskraft mot svamp och skadedjur. På det sättet kan man få ut mer och nyttigare mat på mindre mark som dessutom kräver mindre besprutning med bekämpningsmedel.
I slutet på april i år lade kommissionen fram ett nytt förslag innebärande att medlemsländerna även ska få möjlighet att nationellt besluta om importstopp av GMO-grödor odlande utomlands. Också det förslaget är en urvattnad kompromiss som ingendera sidan är nöjd med. Samma argument som gällande odlingsförbudet anges. Miljö- och hälsoskäl är ogiltiga att ange som anledning för att stoppa importen, vilket retar vänster- och miljörörelsen. Högergruppen i parlamentet pekar på inskränkandet av den gemensamma marknaden, samt att vetenskapen och förnuftet åsidosätts till förmån för känslor och farhågor utan belägg.
Återstår att se hur lång tid det tar innan parlamentet fattar beslut om hur lagen till slut ska se ut. Förhoppningsvis blir det ett besked som överensstämmer med EU:s grundpelare: de fyra friheterna – människor, varor, tjänster och kapital ska kunna röra sig fritt inom unionens gränser. De som har byggt EU starkt och fredligt. Sidsteppas de samtidigt som det byråkratiska och kostsamma monster som unionsapparaten har blivit växer, finns snart ingen anledning kvar att hålla samman unionen. Tentaklerna sprider ut sig medan den centrala kärnan krackelerar. Människor kan komma att känna sig inlåsta snarare än fria, stater likaså. Ofria stater är ett säkerhetsproblem och därmed är freden åter hotad. Det är en oroväckande utveckling.