”Narkomani är en beroendesjukdom som fastlades av WHO 1952. Ska vi då vara med och underhålla sjukdomen med sprututbyte, så narkomanen kan fortsätta sitt missbruk?"
Så resonerar en insändarskribent under rubriken ”Narkomaner behöver hjälp – inte sprutor” i Corren för drygt ett år sedan (30/1 -15), då Folkhälsomyndigheten gick ut med rekommendationen att sprututbytesprogram bör införas i hela landet. Så har dock inte skett. I nuläget erbjuder blott sex av landets 290 kommuner sprututbyten.
I Linköping tillhandahåller den ideella brukarföreningen sprutor och nu även tester av droger, för att se om de är ”rena”. Kan inte detta tolkas som uppmuntrande för missbruk? Vid en första anblick vid problemet är det lockande att hålla med insändarskribentens argument.
Men så enkelt är det inte. Förutom de faror som ett drogmissbruk innebär medför injicering av narkotika också andra risker, framför allt hepatit C och hiv. Droger är dessutom ofta ”smutsiga”, eller utspädda med substanser, som gör dem ännu farligare. Det är dessa som drogtesterna ska spåra.
Sprututbyte, och drogtester, är kontroversiella eftersom de inte rimmar med nollvisionen om narkotikamissbruk. Överläkare Kerstin Käll vid beroendekliniken på US pekar på just det, att narkotikatester inte avhjälper själva missbruket. Och drogtesterna riskerar att invagga missbrukaren i ”en falsk trygghet” som att ”jag knarkar på ett säkert sätt”, menar hon (P4 Östergötland 23/2).
Men vi måste klara av att hålla två saker i huvudet samtidigt. Drogmissbruk finns, nollvision eller inte. Cirka 8 000 personer i Sverige injicerar droger och av dem smittas 800 varje år av hepatit C (Folkhälsomyndigheten). Sprututbytesprogram botar dem inte, men kan förhindra att sjukdomen sprids.
Därför är det glädjande att sjukvård- och folkhälsominister Gabriel Wikström (S) vill ändra lagen så att missbrukare i hela landet kan få rena sprutor. Inte bara för att stoppa smittspridning utan för att det också ger kontakt med sjukvården och därmed kan bli en väg till hjälp mot själva missbruket. Huvudansvaret skulle läggas på landstingen, vilka bestämmer om utbytescentraler ska upprättas. Kommunerna skulle mista sitt veto mot dessa (P1 Morgon 23/2).
Att tillhandahålla rena sprutor och drogtester till missbrukare är inte samma sak som att uppmuntra till drogmissbruk – som är livsfarligt, vare sig sprutan/drogen är "ren" eller "smutsig". Mot missbruket måste andra insatser till, såväl förebyggande som för att hjälpa dem som redan fastnat i det. Sprututbyte och gratis drogtester är alltså ingen lösning, men det är ett hälsosamt tecken på humanitet och att alla människor räknas.