Gunilla Carlsson: Ska noshörningen försvinna?

Det är viktigt att lyfta stora frågor, som ibland sker utan att man märker av det.

Hotad djurart. Noshörningarnas 60 miljoner år på jorden riskerar att gå mot sitt slut.

Hotad djurart. Noshörningarnas 60 miljoner år på jorden riskerar att gå mot sitt slut.

Foto: Mats Ögren Wanger

Ledare2017-10-22 17:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Innan det är försent. Just utrotningen och förlusterna av de stora djuren, elefanterna och noshörningarna är en riktig tragedi, i så många aspekter. På grund av okunskap och traditioner tror fortfarande människor, främst i Asien, att noshörningshorn kan ha betydelse för olika läkemedel och potensen hos män. Egentligen skulle de lika gärna kunna tugga på sina egna naglar, för det skulle ha samma (noll)effekt. Men det är prestigefullt och efterfrågan ökar.

Det har skapat en omfattande handel och fruktansvärt tjuvskytte. När dessa djur, som betat Afrikas savanner i 60 miljoner år, blir alltmer värda ökar våldet kring skjutningar och det blir allt svårare och farligare för vakterna att skydda djuren.

Det handlar om allas vår framtid. Noshörningarna har funnits längre än människan på jorden. Ett tag fanns det 30 noshörningsarter, idag återstår fem arter varav fyra är hotade. I Afrika lever trubbnoshörningen och den direkt hotade spetsnoshörningen.

Människan har ingen rätt att utrota dem, eller elefanterna, lejonen, girafferna och många andra arter på vår fantastiska planet. Det har särskild betydelse för turistnäringen i Afrika, med färre djur så minskar naturupplevelsen. Byar och befolkning i Afrika förlorar inte bara djuren utan också jobbmöjligheter och inkomster.

Handeln med noshörningshorn har blivit väldigt förtjänstfull för stora internationella brottssammanslutningar, och inkomster från handeln är en stor del av finansieringen av internationell terrorism.

Denna fråga är nu på den globala dagordningen. Förra året lät Kenyas president symboliskt bränna beslagtagna horn, för att visa både omfattningen och se till att handeln måste sluta. Sakta börjar en del ledare i Asien ta ansvar och problematisera kring bruket och inleda förbud mot handeln. Men mer måste göras och det globala systemet måste vara starkt i alla led.

Även i Östergötland, på Kolmården kunde vi tillsammans ägna en solig helg åt att särskilt lyfta fram noshörningarna, i parken för besökarna och berätta om hoten. Men också visa på lösningar. Inom ramen för Kolmårdens insamlingsstiftelse och ett hängivet arbete som utförs på Linköpings Universitet vidareutvecklas digitala tjänster och utbildning av noshörningsvakterna, så att de ska ha mer förmåga att skydda djuren. Även en del företag bidrar med kunskap och medel, men vi skulle vilja göra ännu mer!

Vi arbetar speciellt med Tsavoparken, i Kenya. I området Ngulia fanns för 40 år sedan 10 000 noshörningar, idag är bara cirka 80 stycken spetsnoshörningar kvar. Men nu vet vi var de finns och hur de rör sig. Vakterna kan vara mer effektiva och trygga. Och sakta men säkert ökar igen antalet noshörningar i just den delen av världen. Trubbnoshörningar som lever på savannen i Östergötland är med, på dem utprövas verktygen som sedan används i det vilda. Och samtidigt får vi lära oss om och påminna om att vi har ett gemensamt ansvar att skydda denna och flera andra hotade arter. Ingen kan göra allt men alla kan göra något för att rädda noshörningen!