När Ulf Kristersson i onsdags begärde två dagar extra förhandlingstid spådde de politiska kommentatorerna att det handlade om vilka eftergifter Sverigedemokraterna krävde för att acceptera Liberalerna i regeringsställning.
Nu har vi svaret, svart på vitt. För att släppas in i regeringen fick L snällt acceptera rollen som Jimmie Åkessons dörrmatta.
Eller snällt och snällt, förresten. Johan Pehrson visste vad han gav sig in på. Att de liberala värdena skulle kompromissas med låg på bordet sedan dag ett. SD och L må vara ideologiska fiender, men det går inte att bortse från verkligheten. Det ena är landets näst största parti. Det andra är glada över att ens få finnas representerade i riksdagen. Man kan inte ta en chihuahua till hundhetsning och sedan beklaga sig över att rottweilern biter ihjäl den.
Under fredagens pressträff stod Pehrson i skrynklig slips och upprepade gång på gång att i överenskommelsen fanns ”både sött och salt”. Den som vill hitta något saltare än Tidöavtalet, som överenskommelsen kallas, får skyndsamt bege sig till Döda havet och dränka sig.
Jovialiska L är förtjusta över skolreformerna. Det blir fler undervisningstimmar i svenska och matematik, och fler speciallärare. I utbyte fick SD igenom hela sin migrationspolitik. Faktum är att det uttalade målet är att ”skapa ett paradigmskifte i synen på asylmottagande”.
Bland de mest uppseendeväckande reformerna hittar vi nationellt tiggeriförbud, begränsad anhöriginvandring där DNA-tester ska användas för att styrka släktbandet och begränsning av rätt till tolk. Antalet kvotflyktingar per år ska minska från 6400 i fjol till 900 per år. Och numera ska svenska staten uppmana till återvandring.
Den illiberala tonen fortsätter på det rättsliga området. Här hittar vi visitationszoner, anonyma vittnen och en utökad kamerabevakningslag. Däribland ska kommunernas rätt att övervaka utan att ansöka om tillstånd utökas och kravet på att en viss plats ska vara ”brottsutsatt” tas bort.
Och så har vi det här om utvisningsmöjligheter på grund av ”bristande vandel”, som torde vara avtalets mest bisarra reform. Den som ”åtnjuter den svenska gästfriheten” ska ”uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen”. Men den som till exempel är prostituerad, fast i missbruk eller associeras med ”miljöer som hotar svenska värden”, ska kunna utvisas.
Inget av ovanstående är brottsligt. Hur domstolen ska avgöra huruvida ”svenska värden” hotats är oklart.
En lösdriverilag, rätt och slätt.
Hej Pehrson, 1875 skickade ett telegram och ville ha sin rättspolitik tillbaka.
Vad blev det söta då? Jodå, det finns faktiskt en del. Nödvändiga reformer för utbyggnad av energisystemet, framför allt kärnkraften, ska genomföras. En utredning för hur ett återinfört tjänstemannaansvar skulle se ut ska tillsättas. Skolpengssystemet ska ses över och göras mer likvärdigt. Straffen för sexualbrott ska skärpas kraftigt. Gängmedlemmar utan svenskt medborgarskap ska kunna utvisas.
Den nya regeringen vill även grundlagsskydda aborträtten. Det är en toppennyhet. Att KD och SD skulle bli partierna som medverkat till stärkt aborträtt i Sverige var det nog få som förutspådde, men politiken har en tendens att överraska.
I det stora hela är dock avtalet en rejäl pungspark för den liberalt sinnade högern. Det är Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen denna mandatperiod. Trots att de inte sitter i regeringsställning fastställer Tidöavtalet att samarbetspartiet ”som inte sitter i regeringen har fullt och lika inflytande över frågor i samarbetsprojekten på samma sätt som partierna i regeringen”. SD kommer att ha tjänstemän på Regeringskansliet som övervakar och deltar i reformarbetet. Detta är ett ovanligt upplägg. Samtidigt är det M, KD och L – regeringen – som formellt styr Sverige. Det är de som kommer att hållas ytterst ansvariga för SD:s politik.
”Jag har varit orolig länge, och känner ändå att ’oj då´ det här blev mycket värre än vad jag kunde tänka mig”, säger Jan Jönsson (L), socialborgarråd i Stockholm och en av partiets häftigaste kritiker mot SD-närmandet (DN 14/10). Och då menar han samtidigt att L lyckats stoppa flera kontroversiella förslag som funnits på förhandlingsbordet, däribland slöjförbud och den danska smyckeslagen som innebär att asylsökande kan tvingas lämna ifrån sig värdesaker upp till 10 000 kronor för att på så vis finansiera sitt uppehälle.
I Johan Pehrsons Sverige finns statliga återvandringscentrum, lösdriverilagar och en ”trygghetskamera” i vartannat gathörn. Men det blir åtminstone mer matte i skolan. Vi har en… spännande mandatperiod framför oss.