Dödläget i riksdagen, med en sammanhållen borgerlighet mot en liten regeringskonstellation med Vänsterpartiet som stödben och Sverigedemokraterna som söndrare i mitten, ledde fram till decemberöverenskommelsen. Ett löfte från Alliansen att släppa igenom regeringens budgetförslag förutsatt att detta har stöd från vänster. För tillfället regerar Stefan Löfven på Alliansens budget, men inför ändringsbudgeten som regeringen lägger fram i nästa vecka har finansminister Magdalena Andersson annonserat andra bullar. Höjd inkomstskatt, sänkt rot- och rutavdrag, höjd bensinskatt och höjd arbetsgivaravgift för unga. Bland annat.
Vad oppositionen främst riktat in sin kritik på är dock överskottsmålet, som regeringen i motsats till sitt vallöfte vill ersätta med ett balansmål. I tisdags gick moderatledaren Anna Kinberg Batra ut och sade att ”man kan inte stoppa in vad som helst i vårpropositionen”. Samtidigt ville hon inte uttala sig om hur Alliansen kommer att agera om regeringen försöker stoppa budgeten som ett fullspäckat korvfjälster.
Gårdagens besked från de borgerliga partisekreterarna – att Allianspartierna från och med nu kommer att lägga enskilda budgetmotioner under mandatperioden – lättar på trycket för Moderaterna och småpartierna. Den tillfälliga splittringen i budgetarbetet ger dem chansen att utveckla och forma egen partipolitik, vilket kommer att gynna samarbetet inför 2018. Samtidigt betyder Alliansens bodelning större utrymme för tuffare opposition. Decemberöverenskommelsen lade en våt filt över de hälsosamma och helt nödvändiga invändningarna från borgerligt håll. Som Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé uttryckte saken vid gårdagens presskonferens: Regeringen ska tillåtas sköta landet, inte missköta det.
Tobé och övriga partisekreterare var måna om att markera mot Löfven. Något stödparti är ingetdera Alliansparti intresserat av att bli. Istället siktar de mot 2018 och att rådande mandatperiod inte blir någon promenad i parken för regeringen. Vikten av det senare kan inte nog poängteras. Samtidigt som Alliansens fokus på framtiden och den egna politiken är positiv, finns stora risker med att driva regeringen alltför långt i armarna på Jonas Sjöstedt. Inte bara regeringsmakten står på spel – det handlar framför allt om människors vardag. På tre år kan vänsterblocket ställa till mycket skada för det svenska samhället.
Så även om Allianspartierna behöver tid att slicka sina respektive sår och förbereda sig på maktskifte, får de inte låta dagspolitiken bero. Likt en ivrig vallhund måste oppositionen vaka över regeringens villrådiga steg, skälla från höger när fårskocken driver för långt åt vänster. Gällande överskottsmålet kan en bred överenskommelse säkerligen nås, men oppositionen måste säkra orsakerna till att ett balansmål antas. Regeringen vill ha snabba cash – det är inte ett giltigt utan ett farligt skäl. Det ekonomiskt ansvarsfulla motivet är att svenska skattepengar ska tas in sparsamt och ändamålsmässigt, inte för att läggas på hög och sedan höjas om högen ser ut att sina. Ser skocken ut att däråt driva måste vallhundens skall ljuda över hela hagen.