FN:s klimattoppmöte i Lima, Peru, lades till handlingarna i helgen. Till slut krystades en uppgörelse fram, där samtliga länder lovar att minska sina utsläpp av temperaturhöjande växthusgaser. Det slutliga avtalet ska undertecknas i Paris 2015. Striden i Lima ska ha stått mellan rika och fattiga, båda sidor ville att den andra skulle göra mer. De senare lyckades få en skrivelse om att de rika måste både leda och betala resan mot minskade utsläpp.
Det är fullt rimligt att de mer ekonomiskt utvecklade länderna tar på sig ett större ansvar för att få fram miljövänligare teknik och produktionssätt för tillväxt. Fattigare länder har av förståeliga skäl svårare att ta sitt miljöansvar när befolkningen svälter. Om industrinationerna behåller ledartröjan för forskning och framställning av miljövänligare metoder som är ekonomiskt gynnsamma, har vi en god plan för att rädda den här planeten. Någon plan B finns dessvärre inte.
För en vecka sedan hyllades i Stockholm framstående bidrag till forskningen. Nobelpriset förärar vårt land med det unika uppdraget att dela ut den alltjämt mest prestigefulla utmärkelse en forskare kan få. Men Sverige bör inte vara nöjt med att bara dela ut priserna. Vi borde vara med och slåss om dem! Det har vi varit, tyvärr pekar alltmer i riktningen från kunskap och vetenskap. I vissa fall till och med förakt för desamma. Det är en mycket oroande utveckling som måste vändas, om inte vi inte ska bli ett land ledande i pseudovetenskap och grönromantik.
Den i Åtvidaberg uppvaknande misstänksamheten mot trådlösa nätverk och ifrågasättandet av strålforskning är ett tecken i tiden. Det svenska politiska vurmandet för ekologisk odling ett annat. Med dyra skattemedel subventionerar staten en odlingsmetod som generar mindre mat för omtvistade miljö- och hälsovinningar. Och det på bekostnad av ett konventionellt jordbruk som ligger i framkant av världens matproduktion. I går slog sex växtforskare vid olika svenska universitet larm om hur Sverige som kunskapsnation håller på att urholkas på området (SvD Brännpunkt). Anledningen är EU:s svängning i synen på genmodifierade grödor (GMO), där Sverige tidigare haft uppfattningen att vetenskapliga tester ska avgöra utfallet om produkter blir godkända eller inte. Vad gäller GMO baseras det mer på ideologi och politik, skriver forskarna. När EU-kommissionen i november skulle rösta om import av vissa GMO-produkter, reste den svenska representanten med instruktionen att inte rösta med expertisen. Detta, menar forskarna, strider mot regeringsförklaringen om ökad svensk konkurrenskraft, ökad matproduktion, ledande forskningsnation och minskade klimatutsläpp.
Klimatförändringarna är inte vår enda globala utmaning. Befolkningen i världen växer, det betyder fler munnar att mätta. Ska en potentiell svältkatastrof undvikas måste mer mat produceras liksom större ekonomiska möjligheter att köpa den. Forskning och utveckling är enda rätta vägen. En annan är den som Göran Johansson (S), legendariskt kommunalråd i Göteborg, ska ha myntat: ”Med röven före in i framtiden”.
Det är inte värdigt.