Så slutade historien med att justitieminister Morgan Johansson (S) överlevde misstroendeomröstningen. Med blott en röst, räddad i sista stund av den politiska vilden Amineh Kakabaveh. Vederbörande kan andas ut, andra sucka av frustration. Politikens gilla gång fortsätter enligt dagordningen.
I efter hand finns tre sensmoraler att plocka hem.
För det första var misstroendeförklaringen inget annat än valtaktik från oppositionens sida. Morgan Johanssons insatser och attityd vad gäller brottsbekämpningen i Sverige är förvisso under all kritik. Men det är svårt att hålla honom enskilt ansvarig för decennier av politisk försummelse av Sveriges utanförskapsområden.
Eftersom han är en så pass frispråkig debattör – inte minst på Twitter – har det varit enkelt för högersidan att göra honom till frontfigur för Socialdemokraternas maktmissbruk och misslyckande med att stävja brottsligheten. Tillsammans med miljöminister Annika Strandhäll hör han till de mest hatade socialdemokratiska politikerna. Att bli av med honom vore en symbolisk vinst. Men hans efterträdare lär knappast lyckas bättre.
För det andra måste inte hela regeringen avgå när misstroende väcks mot en enskild minister. Ändå valde Socialdemokraterna att hota med regeringskris – och beskyllde oppositionen för att ha orsakat den. Vad gör man inte för makten?
För det tredje har det blivit uppenbart att det inte går att säkra sin regeringsmakt i utbyte mot att stötta det kurdiska självstyret. Sådana uppgörelser tenderar att slå tillbaka mot det egna skrevet. Särskilt när personen på andra sidan förhandlingsbordet är en opportunist av rang.
Kakabaveh skulle i går ta ställning till huruvida hon anser att Johansson är en lämplig justitieminister eller ej. I stället utnyttjade hon situationen till att fortsätta pressa regeringen på ytterst specifika eftergifter. Och regeringen fortsätter att stå fast vid uppgörelsen, för att rädda Johanssons skinn.
Ankara följde spektaklet noggrant. Både den turkiska regeringen och Kakabaveh är väl medvetna om tyngden i ett svenskt Natomedlemskap. Det handlar inte bara om försvaret av vårt land, utan om ett paradigmskifte för säkerhetsordningen kring Östersjön och förstärkning av den transatlantiska länken.
I riksdagsvalet 2018 fick Kakabaveh drygt 3500 personröster. Det motsvarar mindre än en halv promille av hela den svenska väljarkåren. Hon lär troligtvis inte kandidera i höst och kommer därför inte kunna hållas ansvarig för sina handlingar.
Samma person tillåts nu inte bara de facto diktera Sveriges utrikespolitik. Hon tillåts hålla den nordeuropeiska säkerhetsordningen som gisslan.
Nej, ibland är det inte svårt att förstå varför politikerföraktet är så utbrett.