Ungdomar på landsbygderna behöver A-traktorn.
Svenska politiker har i EU tagit strid för A-traktorn. Det kan leda till att 15-åringar snart kan få köra en personbil på två och ett halvt ton i 45 km/tim i Linköping. Det är varken rimligt eller säkert.
Men låt oss ta det från början.
A-traktorn är jätteviktig för familjer som bor på landet. Den gör att hästtjejen kommer till stallet. Att killen i gymnasieålder går kvar i skolan. Och att föräldrarna får ihop livspusslet.
För de allra flesta ungdomar på landsbygden finns inte heller något alternativ till A-traktor. Det är för långt för att cykla. Föräldrarna hinner inte skjutsa. Och det går inga bussar.
Det ökande beroendet av A-traktorn är en konsekvens av hur samhället har förändrats. Skolor, arbetsplatser och affärer har försvunnit på mindre orter. I stort sett allt har koncentrerats till större städer. Östgötatrafiken har även med tiden satsat på vissa pendlingsstråk och dragit in linjer på landsbygderna.
Dagens landsbygdsliv är alltså långt ifrån det som Astrid Lindgren fångade i barnen i Bullerbyn – där de vuxna jobbar på gården, det finns massor av ungar i grannskapet och skolan ligger inom gångavstånd. Dagens barn i Bullerbyn har föräldrar som jobbpendlar till Linköping, grannhus som bara bebos på sommaren och en skola belägen i en större stad.
Och ska det nya landsbygdslivet fungera behövs A-traktorn. Annars är risken att ungdomar på landet blir ensamma och avskräcks från ett fortsatt liv utanför storstäderna.
Det här har också politiker insett. Så när EU-kommissionen 2023 lade fram ett förslag till uppdaterade körkortsregler med en åldersgräns på 16 år för att få köra A-traktor opponerade sig svenska politiker. Och kampen lyckades. Den svenska åldersgränsen på 15 år blir kvar för fyrhjuliga fordon.
Dessutom ska det införas en ny körkortsbehörighet, B1. Den ska ge unga möjlighet att köra en bil i max 45 kilometer i timmen. Det vill säga snabbare än A-traktorer, som har maxhastighet på 30 kilometer i timmen.
Det svenska undantaget och det nya körkortet oroar dock trafikforskare. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver utredaren Susanne Wallhagen – på VTI i Linköping – tillsammans med forskningschef Joakim Dahlman och senior forskare Helena Selander om de problem de ser.
Forskarna understryker att A-traktorer är viktiga för ungdomar på landsbygden. Men de frågar sig varför det aldrig nämns att A-traktorerna också är mycket vanliga i städer och förorter. Det vill säga miljöer med hög trafikintensitet och många oskyddade trafikanter.
Det här är en viktig poäng.
De senaste åren har antalet A-traktorer ökat explosionsartat. Vid årsskiftet fanns över 60 000 A-traktorer registrerade. Samtidigt har olyckorna ökat. Och i 90 procent av fallet orsakas olyckan av A-traktorföraren själv.
De senaste åren har olyckorna med A-traktorer ökat.
När utvecklingen kring A-traktorer kritiseras är dock reflexen hos många politiker att försvara fordonen, eftersom landsbygdernas ungdomar är beroende av dem.
Framöver – när de nya reglerna kring fartsänkta bilar ska utformas – bör vi dock ha två tankar i huvudet samtidigt. Den ena är att dessa långsamtgående fordon är oerhört viktiga för levande landsbygder. Den andra tanken är att fartsänkta bilar med 15-åringar bakom ratten inte är önskvärda i stadstrafik eller på hårt trafikerade vägar med höga hastigheter.
A-traktorer behövs för att ungdomar på landsbygden ska kunna ta sig till stallet, till expressbussen som går till skolan eller till Ica-parkeringen i den lilla tätorten för att träffa kompisar. Fartsänkta bilar behövs däremot inte för att ta ungdomar från villaområdet till innerstaden, på vägar där det går bussar var tionde minut.