Fröjdas, moralister och puritaner! Efter att klockan under nyårsnattens skälvande timmar slagit tolv aktiverades en ny uppsättning lagar och regler som varje god svensk nu ska följa. En av alla dessa är höjd skatt på alkohol. Det kommer att bli ännu dyrare att handla öl och vin i landet som redan spelar i toppligan bland stater med högst alkoholskatt.
Det är nästintill skrattretande att det sker i ett land som styrs av en borgerlig regering. Därtill av en statsminister som vanligtvis betraktas som en ideologiskt driven politiker. Det var trots allt under Ulf Kristerssons tid som Moderaterna tog fram sitt nya idéprogram, med starkare betoning på frihet under ansvar än någonsin.
Det ska förtydligas att skatten inte höjs med astronomiska summor. En stor stark blir i snitt 0,25 kronor dyrare och en flaska rödvin en krona. Den stora vinnaren är staten, som kan räkna med 370 miljoner kronor extra i årliga skatteintäkter (GP 27/12).
Därmed lär det inte svida mer än vanligt för den enskilde, såvida ej vederbörande är fullständigt alkoholiserad. Så varför ska vi bry oss?
Svaret är enkelt. Alkoholpolitik är ett utmärkt lackmustest på politikers syn på människan. Klarar hon av att själv fatta vardagens beslut som enbart rör henne och hennes närmaste? Eller bör hon tvångsbeskattas och i värsta fall hotas för det kollektivas bästa? Är det rättfärdigt för statsmakten att omyndigförklara en medborgare i folkhälsans namn?
För på tal om folkhälsa. En granskning gjord av liberala magasinet Smedjan visade att Systembolaget konsekvent betalar överpriser när de köper in varor (5/12). Flera faktorer skulle kunna ligga bakom, som att köpen går till på fel sätt eller att bolaget inte lyckas få marknadsmässiga priser. Detta kostar svenska konsumenter 2,5 miljarder årligen. Snedvridningen av marknaden gynnar storproducenter av billig alkohol, vars produkter köps in för att sedan säljas på bolag i hela landet.
Mindre tillverkare som satsar på kvalitet i stället för kvantitet, som mikrobryggerier med fokus på hantverksöl och små vinhus, får därmed ännu svårare att slå igenom på marknaden. Samtidigt kan producenter av blaskigt kändisvin och den sortens ljusa lager som i ljummet tillstånd är svår att skilja från urin luta sig tillbaka och se plånboken tjockna. Knappast bra för vare sig folkhälsan eller ekonomin.
Här finns med andra ord ett rejält behov av klassiskt borgerliga reformer. Nog klarar även svenskar av lite mer frihet under ansvar. Det är dags för Kristersson att visa sig från sin ideologiska sida.