Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt blev förstasidesnyhet när han snubblade på vägen till tunnelbanan och fick föras med ambulans till Södersjukhuset i Stockholm med bruten fot. Sjöstedt uppges må efter omständigheterna bra och lär väl snart vara på benen igen.
Betydligt allvarligare konsekvenser än ett benbrott ser Sjöstedts parti ut att kunna orsaka i riksdagen. Nu har nämligen två av Vänsterns tyngsta distrikt, Skåne och Göteborg, börjat ruska på sig angående vilka krav partiet ska ställa i budgetsamarbetet med regeringen. Förändringarna i asylpolitiken och de utökade rutavdraget har retat upp vänsterpartister ute i landet.
Hittills har partistyrelsen nekat att bryta samarbetet, men nu växer den interna kritiken. Gruppledaren i Region Skåne, Sara Svensson, anser att ”det är extremt viktigt att man höjer ribban" för kraven. Mikael Wallgren från Göteborg menar att regeringen ”sid-steppat” Vänsterpartiet och distriktet vill bryta samarbetet med regeringen, såvida den inte går med utökade välfärdstjänster finansierade med inkomstskattehöjningar (Sveriges Radio 17/2).
Kraven är på intet sätt konstiga. Högre skatter för mer välfärd, är klassisk vänsterpolitik. Att Stefan Löfvens (S) regering, som är beroende av Vänsterns stöd i riksdagen, vänt sig till Alliansen får förstås partiet längst ut på vänsterkanten att surna till. När decemberöverenskommelsen föll blev V åter partiet i marginalen. Nu återtar det lite av intresset genom att påpeka att budgetstödet inte är ovillkorligt.
Löfven är minst sagt pressad. Inte nog med mandatfördelningen i riksdagen, som gör honom beroende av minst ett annat partis stöd, samarbetet med Miljöpartiet knakar rejält. Det håller fortfarande ihop, mycket beroende på båda partiernas envetenhet och starka vilja att sitta kvar i regeringsställning. S som med nöd och näppe återtagit den åtråvärda tronen, och så MP som fått provsitta den för första gången. Båda har visat sig villiga till stora uppoffringar för att slippa resa sig upp och gå – och har fått lida för det, såväl internt som opinionsmässigt.
Går regeringen V till mötes blir det mer av vänstervriden politik som ska styra Sverige. Det är knappast troligt att väljarna kommer att belöna regeringspartierna för det, så stort är inte stödet. Vinnarna blir i så fall troligen Vänstern dubbelt upp – både politiskt som opinionsmässigt. Spelar Löfven högt och struntar i Vänstern kommer det svaga budgetstödet att bli ett frestande byte för en samlad Allians, som inte behöver Sverigedemokraternas stöd för att fälla regeringen. Alliansen samlar nämligen fler mandat än S+MP.
Å andra sidan är vi inte där ännu. Vänsterpartiets Skåne- och Göteborgsdistrikt har inte fått igenom sina krav, och även Vänstern har mycket att förlora. Risken är ju att Löfven vänder det lilla radikala partiet ryggen och hoppas få igenom sin budget ändå, vilket han får om Allianspartierna lägger individuella alternativ. Så verkar också planen lyda inom det borgerliga blocket, åtminstone i år. Frågan är dock hur länge Alliansen kan motstå frestelsen, om Vänsterpartiet fortsätter trilskas med regeringen. Ett möjligt maktövertagande utan SD-stöd borde få det att vattnas i munnen på borgerliga politiker. Den möjligheten för Alliansen måste även Jonas Sjöstedt och hans partistyrelse ta med i beräkningen.