I tolv års tid ledde Juno Blom det nationella arbetet mot hedersvåld och hedersförtryck vid Länsstyrelsen i Östergötland. I dag är hon partisekreterare för Liberalerna och riksdagsledamot för länet. Margareta Barabash träffar henne för att ta reda på hur partiet internt ser på motgångarna i opinionen, sin plats inom borgerligheten och inte minst den stora knäckfrågan – varför ska man egentligen rösta på L?
Det nya mörkret i Europa sätter tonen för samtalet. Juno Blom påpekar att L var det första partiet som var ute och krävde Natomedlemskap och vikten av ett stärkt försvar, men att det tidigare var svårt att få gehör.
– Vi är ett resonerande parti, ett kunskapsparti. I en tid där man är ensam att tycka vissa saker är det svårt att få genomslag.
Det är cyniskt att prata om hur Ukraina kommer påverka den svenska valrörelsen, men vi måste snudda vid det. Hur ser du på saken?
– När liberala värden plötsligt hotas blir det så självklart varför vi måste värna och försvara dem. Även om vi är med i EU där de flesta länderna är med i Nato gör det inte större skillnad, utan vi hade också varit ensamma i det här läget.
Givet de låga siffrorna, hur är självförtroendet i partiet?
– När vi möttes på riksmötet var känslan inte ”vad var det vi sa”, utan att vårt parti inte behöver ändra ståndpunkter. Det stärker uppfattningen att vi identifierat frågor som är viktiga för Sverige.
Svensk politik är i dag ganska förenklad. Det ska vara enkla budskap som tränger igenom i media. Men att vara resonerande är något som håller över tid, ju mer vi får möjlighet att prata om politik, och inte den sortens politik som journalistiken handlat mycket om. Jag är bedrövad över alla dessa spelteorier och medborgarna är nog också trötta på dem. Men de säljer ändå massmedialt och då kommer det viktiga i skymundan.
Ligger det på politikerna att man inte varit tillräckligt resonerande?
– Nej, jag tror att det är ett samspel. Var och en väljer vad man vill sätta i sitt skyltfönster.
För ett litet resonerande parti i mellanvalstider är det svårare att tränga igenom. Men vi går mot val och då är det lättare att få utrymme.
Har ni en särskild strategi kring det?
– Det handlar om att prata om vad som är verkligheten. Sverige är ett fantastiskt land på många olika sätt. Ändå har det uppstått parallellsamhällen. Rättigheterna är samma för alla, men möjligheterna att åtnjuta sina rättigheter är inte det.
Ta den svenska skolan. Många barn går i fantastiska skolor där kunskapen är i fokus, men vi vet också att många elever går ut utan godkända betyg.
Skolfrågor har alltid varit viktiga för L, likaså integrationsfrågor. Men andra partier driver dem också. Hur ska ni tränga genom bruset?
– Jag tror att möjligheten att genomföra vår politik ökar nu när partiet har gjort ett viktigt vägval. Vi vill ha stöd för vår politik, inte vara ett stödparti åt andra. Att göra det som är bäst för Sverige sker inom ramen för en borgerlig regering, men där en liberal röst är garanten för de viktiga grundläggande värdena.
Juno Blom menar att L både kan ta spjärn mot vänster och mot höger, och ändå vara med i en borgerlig regering.
– Ett liberalt parti har högt i tak. Det finns en styrka i det, i och med att yttrandefriheten är grunden i ett demokratiskt samhälle. Det finns konflikter i alla partier, men skillnaden är att vi är mer transparenta. Nu har vi dock ett tydligt landsmötesbeslut, som vi står eniga bakom.
Hon är irriterad på frågorna från media, som ofta handlar om annat än sakpolitik.
– Jag vet inte hur många intervjuer jag gjort där jag velat prata om vad man kan göra för våldsutsatta barn och kvinnor eller om situationen i förorterna, men där det i stället funnits ett större intresse att prata spelteori. Då är det svårt att få genomslag för vår politik.
Från L:s horisont, hur mår den svenska borgerligheten?
– Det blev tydligt i den senaste partiledardebatten i TV 4 att det finns en enighet i de stora frågorna bland de forna allianspartierna. Centerpartiet delar ju uppfattning i många avgörande delar.
Sedan finns det olikheter och det är vår styrka. Och där tror jag L kan lyfta ett förmaningens finger vad gäller försvar av den lilla individen. Men i avgörande frågor finns en plan om vad man vill göra och att det sker en förändring. L är avgörande för att det ska bli möjligt. Rent matematiskt borde det vara tydligt (fört: givet mandatfördelningen red. an).
Hur bör den svenska borgerligheten hantera SD?
– Det handlar om hård konfrontation i ideologiska frågor där vi inte tycker lika. Sedan finns ett parlamentariskt läge där vi behöver få stöd i viktiga frågor, som energifrågan eller otryggheten.
En sak är dock Blom tydlig med.
– L kommer aldrig förhandla bort liberala värden för att få igenom något annat. Då har vi inget existensberättigande längre.
Vi byter ämne. Hur anser ni att ni hanterat friskoledebatten?
–Bra. Vi tycker att valfrihet är viktigt. Men vi ser ju också kritiskt på vissa delar. Vi tycker inte att man ska få ställa sitt barn i kö på BB, utan det måste finnas en reglerad tid. Det är viktigt med centralt rättade prov. Det behövs också en bättre ordning om vad som förväntas av en skola. Det ska finnas skolbibliotek och idrottsutrymme.
I debatten har Socialdemokraterna lyckats, på ett osmakligt sätt, att till och med beskylla gängskjutningar på friskolereformen. Då har man inte förstått allvaret och kommer aldrig vidta rätt åtgärder.
Har borgerligheten varit dåliga på att hantera den rättmätiga kritiken mot skolsystemet?
– Ibland blir man beskylld för att byta ståndpunkt. Men man måste hela tiden bygga ståndpunkter på fakta. Och ser man att vissa saker inte fungerar måste man ändra lagstiftningen.
De borgerliga väljare som funderar ifall man vågar rösta på L i höst, vad skulle du vilja säga till dem?
– Givet dagens mest aktuella frågor är det uppenbart att L har en tydlig politik. Men det handlar också om frågor många i Sverige bryr sig om. Hur ser vi alla barn? Hur ser vi till att skapa förutsättningar för småföretagaren?
Liberalerna är viktiga för att det ska bli ett maktskifte, avslutar hon. Oavsett vad vi landar i kommer det vara avgörande.