Stefan Löfven (S) har inte tidigare gjort sig känd som en dramatikens och kontroversernas man. Istället har han framhållit sig själv som en lugnets och samförståndets ledare. Beslutet att dra ut Sverige i en dyr valrepris gick på tvärs mot den bilden. Att regeringen ämnar utlysa extra val är kontroversiellt, onödigt och fegt. Kontroversiellt därför att det är en extraordinär krisåtgärd som togs ut i förskott. Onödigt därför att det finns andra, mindre kostsamma och tidskrävande sätt att lösa regeringskrisen. Fegt därför att alternativen hade krävt att Löfven erkänt sitt misslyckande och avgått som statsminister. Det var han inte villig att göra. Och Socialdemokraterna - som äntligen fått "ordningen återställd" efter åtta år med en moderat på posten – vill nog inte heller låta honom göra det. Hellre då låta Sverigedemokraterna få spela ut sin marodörsroll och försätta Sverige i valrörelsetillstånd igen.
Även om tid finns, talar inte mycket för att S kommer att ändra sig om återtåget till valurnorna. Den kanske underligaste handlingen, näst detta, var partiets beslut att surra sig vid det sjunkande gröna skeppet. Aftonbladet opinionsundersökning häromdagen visar att S visserligen ökat till 31 procent av väljarsympatierna, men MP tappat till 5,8 och V till 4,2. Alliansen blir största block med sammanlagt 43,4 procent, framför allt för att Moderaterna ökar till 26,9. Tyvärr går även SD starkt framåt och får i mätningen 14 procent.
I går gick även LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ut med önskemålet att S släpper MP. LO uppskattar vare sig de grönas krav på kärnkraftsavveckling, stängning av Bromma flygplats eller uppskjutningen av Förbifart Stockholm. Så klart. Dessa är rent arbetsfientliga åtgärder. LO-basen vill att S går till val på egen hand och sedan sträcker ut denna mot mitten – och då måste partiet vara villigt att ”bjussa på makten” (DN 11/12). M som regeringspartner avfärdar dock Thorwaldsson med att partierna är och ska förbli varandras politiska motpoler, eftersom det är viktigt för att behålla vitaliteten i demokratin och inte bädda för ytterligare extrempartier. Det är ett argument som brukar lyftas fram av motståndarna till ett S- och M-samarbete. Å andra sidan går det ju inte särskilt bra just nu heller, när de stora inte samverkar.
En gissning är att LO inte kommer att se på M med blidare ögon om partiet börjar verka för en uppluckring av las. Frågan har nämligen åter dykt upp efter att ha legat i träda under Fredrik Reinfeldts partiledartid. SVT har gjort en rundfrågning bland moderata kommuntoppar och bland dem som svarade på frågan om turordningsreglerna ska förändras svarade drygt 80 procent ja. Bland andra Björn Hoflund, förste vice ordförande i kommunstyrelsen i Kinda. Hittills har Anna Kinberg Batra sagt nej, den gamla arbetslinjen kvarstår. Men menar blivande partiledaren allvar med att ta tag i integrationsfrågan är tröskelsänkningar in på arbetsmarknaden en av de viktigaste reformerna. Den av Reinfeldt en gång brädade Ulf Kristersson har just utsetts till ekonomisk-politisk talesperson. Det vore väl en skön revansch för honom att slakta en av Reinfeldts heliga kor och få folk i arbete på kuppen! Något som skulle stärka den ursprungliga svenska modellen, lyder argumentet till S och LO.