Ledare: Karl-Bertil Jonssons julsaga håller än

Det är en mycket sevärd film. Regissören Hannes Holm har lyckats att utveckla både karaktärer och handling samtidigt som han har behållit känslan från den första tecknade versionen av Tage Danielssons berättelse. Skådespelaren Jonas Karlsson gör till exempel en fantastisk tolkning av Karl-Bertils pappa: varuhusdirektören Tycho Jonsson.

Vad är det som gör att sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton håller än? Berättelsen utspelas på svenskt 1930-tal ”…då julen ännu firades till minne av kristi födelse och det ännu inte var skam att vara fattig”. Den första tecknade versionen sändes redan julen 1975. Ett syfte ska ha varit att konkurrera med den för vänstern förhatliga Disneys jul på julafton. 

Handlar populariteten om politik? Det politiska perspektivet tas fortfarande nästan alltid upp när det handlar om Karl-Bertil. Även om upphovsmannen Tage Danielsson ska ha varit generad över det politiska intresset. Själv ville han ju inte förknippas med några andra ismer än humanismen och cyklism.

Det mest politiska ögonblicket är förstås när Tycho Jonsson utropar att han har närt en kommunist vid sin barm. För de flesta av oss ett ganska roligt ögonblick, fyllt av ironi. Medan andra har tagit för intäkt för att berättelsen faktiskt är vänster.

Det är i sig ironiskt för den traditionella historiematerialistiskt skolade politiska vänstern skulle aldrig acceptera Karl-Bertil Jonsson som föregångsman. Sagan leder inte till någon förändring av maktstrukturer eller materiella förhållanden. De fattiga beskrivs med ganska platta schabloner, och de blir glada för meningslösa gåvor. De som vinner i slutet är överklassen som genom välgörenheten framstår som präktiga. Storyn lurar inte en reflekterande vänster.

För att citera tidigare partiledaren för KPML (r), Frank Baude, ”det är ingen kommunistisk politik att tycka synd om folk. Det är så långt ifrån en kampinställning som du kan komma.” 

Faktiskt behöver man inte ens identifiera sig som vänster för att se problemen med Karl-Bertils julsaga på den punkten. Progressiva skatter är, som Tage Danielsson smög in, bättre politiska instrument än givmildhet.

Berättelsens storhet måste därför sökas på annat plan än det politiska. Karl-Bertils Jonssons julsaga passar inte in i någon politisk ideologi, utan handlar om viljan att göra rätt.

Det är en uppbygglig berättelse för vår tid, för idag är det fler än någonsin som tror att god är något som man är, snarare än något man gör. Många vill vara goda, betydligt färre bemödar sig med att försöka göra gott.

Det är inte konstigt för att göra det goda är svårt. Det tarvar eftertanke och förmåga till självkritik. I själva utförandet kräver det ofta mod, och det ger sällan den belöning av uppmärksamhet och uppskattning som Karl-Bertil får i sagan. Ändå vill de flesta göra gott och vi har alla ett personligt ansvar för världen. Det är berättelsens och julens kärnbudskap.