Siemens i Finspång skapar enorma värden. Det bör gynna kommunen mer än det gör i dag.
Något är fel i Sverige. Många kommuner där det finns världsledande industri eller omfattande energiproduktion är ofta förvånansvärt fattiga.
Särskilt märks det här på gamla industriorter – som Boxholm, Kisa, Finspång, Gusum och Överum. På dessa orter skapas stora värden i industrin. Men för de aktuella kommunerna sätter inte det stora värdeskapandet något betydande avtryck i kassa.
Finspång är ett närmast övertydligt exempel. Med över 3000 anställda på bara Siemens är Finspång en urstark industriort. På orten har även Gränges drygt 450 anställda. Och på ett annat av Finspångs kunskapsintensiva företag – Hydro – noteras en av de högre snittlönerna på ett företag i landet.
Det här borde betyda att Finspångs kommun badar i pengar. Men det är inte fallet.
Varför är det då så här? Jo, för att det svenska skattesystemet gynnar kommuner där många bor. Principen är att man betalar kommunal inkomstskatt där man är skriven. Så alla som pendlar till Finspång från Linköping och Norrköping tar med sig skatteintäkterna till hemkommunen.
När skattesystemet utformades såg man knappast heller framför sig att det skulle bli så här. Då bodde många i samma kommun som man jobbade. Men i takt med att det har blivit enklare, snabbare och billigare att pendla är det allt vanligare att många bor i en kommun och jobbar i en annan. Ökat distansarbete efter pandemin lär även än mer har drivit på den här utvecklingen.
När människor lever sina liv på ett annat sätt än förr bör även skattesystemet anpassas till förändringen. Det som behövs är fler lokala och regionala skattebaser.
Den lägst hängande frukten är att kommunalisera fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsenheter. I dag går de pengarna till staten.
En sådan förändring borde ha skett redan under Alliansregeringen. Då avskaffades den statliga fastighetsskatten för bostadsfastigheter.
Behovet av en kommunalisering av fastighetsskatten för industrier och kraftverk märks även på andra sätt. I dag finns det i stort sett inga skäl för en kommun att säga ja till utplacering av vindkraft, förutom nationell solidaritet för energiförsörjningen. Men om etablering av vindkraft – eller kärnkraft för den delen – också kan ge betydande inkomster till den lokala välfärden skulle övervägandena troligen ändras på många håll, vilket behövs för att öka energiproduktionen i landet.
I framtiden måste det löna sig bättre än i dag för kommuner att på orten ha världsledande industri och stora kraftverk. Det är inte hållbart att kommunerna där stort välstånd skapas är så fattiga.