Vätgas har seglat upp som det nya heta, både inom industrin och politiken. Det är inte så konstigt, med tanke på den nya teknikens potential att minska utsläppen inom en mängd områden. Den 21 januari presenterade regeringsanslutna Fossilfritt Sverige sin vätgasstrategi.
Det fina med vätgasen är att den kan användas i tung industri, som annars använder fossila bränslen. I det omtalade Hybrit-projektet, med pilotanläggningar i bland annat Luleå och Malmberget, används vätgas till exempel för att framställa fossilfritt stål. Men för att det ska vara fossilfritt måste också vätgasen framställas utan utsläpp, vilket kräver rejäla mängder el. Här finns en viktig del i den strategi som Fossilfritt Sverige föreslår.
För att vätgas ska kunna användas på bred front och minska utsläppen behöver regeringen bland annat se till att säkra elförsörjningen, öka kapaciteten i elnäten och skapa en intäktsram för vätgasledningar. Sådana hinder bör regeringen se till att röja undan, så att vätgastekniken kan uppnå sin fulla potential inom exempelvis stålframställning, jordbruk och transporter.
Men dessvärre tenderar regeringar att med politiska styrmedel vilja gå i täten för ny lovande teknik, vilket inte sällan slutar snopet för företag och privatpersoner som följt politikens nycker.
Det finns flera exempel på olika drivmedel och energibärare som regeringar av olika färg varit alltför snabba med att rikta styrmedel mot. Etanol- och dieselbilar har till exempel gynnats ekonomiskt, så att fler skulle vilja köpa dem. Så småningom upptäcktes dock vissa nackdelar med drivmedlen, och nu finns till och med miljözoner som portar de dieselbilar som alla styrdes mot att köpa för miljöns skull.
Med nya tekniska lösningar finns alltid en risk att negativa effekter inte är kända till en början. Den risken är dock ingen anledning för företag att hålla inne med sina satsningar, och för att det ska kunna ske måste politiken anpassa regelverk och infrastruktur. Men det är en annan sak om politiken gynnar en viss teknik, istället för att generellt gynna minskad miljöpåverkan.
När företag eller privatpersoner satsar på ny teknik väljer de själva att ta risken. Men när staten gynnar ett visst drivmedel ekonomiskt blir det extra allvarligt om satsningen senare för med sig stora problem.
Röj undan hindren och gör det enkelt för företagen att satsa på den fossilfria vätgasen, men låt regleringarna vara så teknikneutrala som möjligt. Då kan vätgas uppnå sin potential, samtidigt som fältet är öppet för att också välja och utveckla andra lösningar.