Koranbränning får mig att tänka på Karl-Bertil Jonsson

Vi lever i en mer orolig tid. Då är inte det mest hjälpsamma man kan göra att skapa inrikes tumult. Men man ska ha rätt till det.

Karl-Bertil Jonssons julafton är en av Sveriges mest älskade teveprogram. Preis som julafton börjar debatten om koranbränningen snarast kännas som en tradition, om än en mycket mindre trevlig sådan. Alla har ett ansvar att försöka vara en trevlig person.

Karl-Bertil Jonssons julafton är en av Sveriges mest älskade teveprogram. Preis som julafton börjar debatten om koranbränningen snarast kännas som en tradition, om än en mycket mindre trevlig sådan. Alla har ett ansvar att försöka vara en trevlig person.

Foto: Per Åhlin

Ledare2023-07-28 05:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Nyheter om koranbränningar börjar närmast bli en tradition att samlas runt nu, lite som Karl-Bertil Jonssons julafton. Zappar du mellan tevekanalerna kommer du med högsta sannolikhet att mötas av nyheter, diskussioner och kommentarer om nya Koranbränningar. Dessa känns numera närmast som en tradition. Någonting som sker då och då, lite som julafton.

Det hela går att likna vid ett citat från en scen i teveprogrammet Karl-Bertil Jonssons julafton, från 1975, där familjen Jonsson håller på att förbereda inför den stundande högtiden. Julen då, inte koranbränning.

Linköpingssonen och författaren Tage Danielsson läser med stolt, östgötsk stämma: "Ur radioapparaten strömmade julsånger. Ur TV-apparaten strömmade andra julsånger”. Lite som med nyhetsrapporteringen med andra ord.

I Finland finns en lag som heter Trosfriden som då och då presenteras som en lösning av folk som tycker att yttrandefriheten är för tillåtande i Sverige. Trosfriden definieras i 22 § i Finlands grundlag, som är en del av grundlagen som handlar om grundläggande rättigheter och friheter. Lagen innebär att varje individ ska ha rätt att bekänna sin religion och utöva sin trosuppfattning. Dessutom är det förbjudet att trakassera eller diskriminera någon på grund av deras religion. Detta innebär att det är olagligt att använda våld, hot eller tvång mot någon på grund av deras religiösa övertygelse.

En liknande lag var i bruk i Sverige mellan 1949 och 1970, men avskaffades sedan till förmån för en friare yttrandefrihetslagstiftning. Det ska vi vara stolta över. I Sverige är rätten att stå upp för sina egna åsikter viktigare än att någon kan ta illa upp. För någon kan alltid ta illa upp.

Men hade icke koranbrännarens hjärta veknat om denne fick se hur många som blev ledsna av akten? Det är verkligen otrevligt att bränna Koraner bara för att göra andra arga eller ledsna. Men om det är någonting vi lärt oss under Nato-processen så är det att koranbränningen blivit en form av missnöjesuttryck, snarare än en kritik mot islam.

Precis som att "Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt gav bort någonting är kommunister”. Ja men en hel del folk har visat sig tro att alla som frivilligt väljer att yttra sin grundlagsskyddade rätt att bete sig otrevligt är islamofob. Vissa är självklart det, precis som att det finns kommunister som ger bort saker frivilligt. Men alla som bränner är inte islamofober.

Känner man trots allt starkt inom sig att man fått något religiöst i blicken, och därför har lite kritik man vill dela med sig av, kanske man ska finna ett mer produktivt sätt att dela med sig av det. För ingen kommer bli övertygad av att se ännu en koran av förgyllt papper, som någon tagit hem från ett varuhus för 14:50, brinna upp på teve.

Många i den allmänna debatten verkar även vara oroade för den så kallade Sverigebilden. De borde snarare fundera på bilden av länder som störtar en ambassad för att någon gör någonting de inte gillar på andra sidan jordklotet. Ni vet hur det låter “SA och SA, det var ju MIN religion”.

Kritiken har även lytt att regeringen gör för lite. Det kan man ju tycka, men vad ska de göra förutom det de redan gjort. Det vill säga avsluta Nato-processen, fördöma bränningarna och vädja till folk att sluta. Ministerstyre är olagligt i Sverige, politiker får inte gå in och tvinga till exempel polisen till vissa beslut. Yttrandefriheten är dessutom grundlagsskyddad vilket är det starkaste skyddet en svensk lag kan ha. Starkare än en handmålad porslinstallrik av Bodens fästning till och med.

Är du trots allt väldigt orolig, och mellan åldern 16 och 70, rekommenderar jag dig att ta en extra titt på vad du kan tänkas vara skyldig att göra vid en eventuell kris. Vi har totalförsvarsplikt och då kan det vara gott att veta vad som förväntas av en. Information finns på MSB.se.

Du kanske ska jobba natt på posten till exempel, om du inte druckit glögg vill säga.

Likt Karl-Bertil Jonsson kan vi ju iallafall försöka vara trevliga mot andra. I Sverige kan man säga väldigt mycket utan att åka in på anstalt för det, men det betyder ju inte att man måste. Det måste finnas trevligare traditioner än koranbränning. 

Säg saker som förbanne mig var det finaste du har hört sedan du konfirmerades istället, och låt ett väl utfört arbete ge en inre frid och vara den grund varpå samhället vilar.