Om tre år går starten för Sveriges genom tiderna största infrastrukturprojekt – Ostlänken. Om ytterligare elva år, 2028, ska rälsen ligga färdig. Beslutet om höghastighetsbana mellan Linköping och Järna, via Norrköping och Nyköping/Skavsta, fattades av den förra regeringen 2012. Nu, region Östergötland, gäller det är hoppa på tåget.
När länets nyvalda riksdagsledamöter besökte landshövding Elisabeth Nilsson i förra veckan, pekades Ostlänken ut som den enskilt största och viktigaste politiska frågan som politikerna samarbetar kring över blockgränsen. Det är utmärkt. Vikten av samförstånd kring hur central denna länk kommer att bli för regionens tillväxt kan inte nog poängteras. Frågan är för stor för dagspolitiskt käbbel. Livslängden är beräknad till 120 år. Bygget handlar alltså om tillväxt för generationer framåt.
När då fackförbundet Byggnads gnäller om att erfarenheter från tidigare infrastrukturprojekt inte har gett så mycket till fackets medlemmar, blir det mest tarvligt. Magnus Cato, ordförande för Byggnads Öst, jämför med byggen i Stockholm och Malmö där ”stora byggbolag fick uppdraget och sen lade man ut det på entreprenad till utländska företag”. Cato ser ”stor risk att effekterna på den lokala och regionala arbetsmarknaden blir liten” (NT 22/10). Säg att Cato har fullständigt rätt i sin svarta profetia. Säg att svenska byggnadsarbetare inte får så mycket som en tumme av dryga decenniet långa och 36 miljarder kronor dyra projektet som inkluderar Ostlänken. Betyder det att regionen är förlorare? Självklart inte. Vilket Byggnadsordföranden också tillstår: ”bra effekter för näringslivet”, ”påverkar inflyttningen till regionen” och ”det är bra”.
Bra? Byggnads strösslar inte med superlativen direkt. Det ska till mycket pessimism från ett fackförbund för att se glaset som halvtomt nu när näringslivet samlas på Östsvenska handelskammaren för att mobilisera tillsammans med berörda kommuner. Förutom själva banan ska tunnlar och bostäder byggas, mark ska prepareras, kompetens ska inhämtas. Människor kommer att resa till regionen för att arbeta, de kommer behöva någonstans att bo och äta. Det vore högst otroligt att lokala byggföretag skulle lyckas undvika en rejäl bit av den kakan, både under tiden som länken byggs och när den sedan ligger färdig.
Två mittenstyren i Linköping (S, MP, FP) och Norrköping (S, C, FP, KD), med M som stark, blåslampeförsedd opposition, kan finna en gemensam väg för samarbete mot samma mål. En växande region befolkningsmässigt, företagsmässigt och ekonomiskt. Inte bara storkommunerna har vinster att plocka ur ett starkt varumärke som East Sweden. Är de mindre kommunernas politiska styren smarta, hänger de på. Billigare bostäder i lantlig eller småstadsmiljö, närhet till kultur- och naturupplevelser, bra alternativ för inflyttande barnfamiljer är några exempel där den lilla kommunen kan överträffa den stora. En förutsättning är goda kommunikationer till rimliga tider och priser.
Kom igen nu, hela Östergötland! Kraftsamla för att utnyttja Ostlänken maximalt. Visa att regionen törstar efter och klarar att förvalta möjligheten.