Efter skolskjutningen i Örebro har bland annat blåljuspersonal i Östergötland övat i hur de ska agera vid pågående dödligt våld.
I mars fick polisen i Uppsala larm om en knivbeväpnad man inne på en grundskola. När patruller anlände visade det sig vara en övning i PDV – Pågående Dödligt Våld. Varken polisen eller skolans lokalvårdare hade fått information om övningen och agerade som hotet var verkligt.
“Så här oseriöst får det bara inte vara. Jag hade kunnat skjuta någon”, säger polisen Jens till DN (11/5). Det är bara att instämma. Marknaden för oseriösa PDV-utbildningar behöver städas upp.
Sedan masskjutningen på Campus Risbergska i Örebro i februari har ett 40-tal företag uppvaktat landets skolor för att sälja PDV-utbildningar, visar en enkät som DN har gjort bland svenska kommuner. Det är förståeligt.
Sverige har under senare år drabbats av flera skoldåd, även om händelserna i Örebro sticker ut. Allt sedan knivdådet på Kronans skola i Trollhättan 2015 har det skett allvarliga attacker, där flera personer mist livet, vid ytterligare sex skolor.
Detta har gjort att marknaden för att utbilda både lärare och elever i hur man ska agera vid en skolattack har växt. Ansatsen må vara god: vet alla på skolan hur man ska agera är det lättare att hålla huvudet kallt och förhoppningsvis begränsa en våldsverkares framfart. Men det förutsätter att utbildningarna håller hög kvalitet, och vilar på vetenskaplig grund. Så är tyvärr inte fallet.
För att bedriva PDV-utbildning finns inga kompetenskrav och ingen kvalitetskontroll eller tillsyn. Det finns exempel där kriminella personer gett utbildningar, och utbildningar där man använt både vapen och knivar mot helt vanlig skolpersonal, en pedagogik som inte vilar på någon vetenskaplig grund.
Branschorganisationen Säkerhetsbranschen har kontaktat Center mot våldsbejakande extremism för att diskutera möjligheten att ta fram en kvalitetsstandard och en certifiering för PDV-utbildningar. Det är något som borde ha skett för länge sedan.
Om inte branschen förmår ta ansvar är det dags för regeringen att kliva in och peka med hela handen. Skolor och kommuner måste kunna känna sig trygga i att utbildningarna faktiskt gör nytta.
Förutom utbildningar om hur man agerar i skarpt läge finns det många andra saker som skolor kan göra för att öka säkerheten. En lågt hängande frukt är att se över vilka personer som vistas på skolan.
Ska verkligen alla dörrar vara öppna? Finns det behov av en vaktmästare, som har lite extra koll på entréerna? Bör en skola verkligen dela byggnad med andra kommunala verksamheter, inklusive verksamheter för vuxna med olika problem?
En skola är en arbetsplats för lärare och elever. Fritidshem, skollokaler och skolgårdar är inte allmänna eller offentliga platser. Det innebär att skolans ledning har bestämmanderätt över vilka personer som får vistas där. Det är en rätt som skolorna bör använda. Får de dessutom en kvalitativ utbildning i hur man agerar vid en potentiell attack är mycket vunnet.