Det kom ett besked, men inte ett överdrivet spännande sådant. Ulf Kristersson begärde två dagar till för att fullborda regeringsförhandlingarna. Om allt går vägen kan en statsministeromröstning hållas redan på måndag.
Team Ulf gick till val med budskapet att enighet rådde, till skillnad från motståndarsidan. Nu kommer sannolikt det rödgröna laget försöka sätta bilden att förhandlingarna är ett fiasko. Bara minuter efter att Kristersson avslutat onsdagens pressträff twittrade centerns Annie Lööf ”Allvarligt men väntat att en splittrad höger har svårt att forma en regering”. Vänsterpartiet Nooshi Dadgostar säger till SVT att "man inte har visat respekt för det man har sagt i valrörelsen och för svenska folket". Och Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida går så långt som att kalla det hela ”ett politiskt totalhaveri”.
Nåja. Lyckas högerpartierna gemensamt ro i land om två dagar är detta nog snart glömt. Gemene väljare kommer knappast klandra Kristersson för en 48-timmars fördröjning. Inte minst då vi numera ser ut att få vänja oss vid långdragna regeringsbildningar.
Förhandlingarnas största krux har varit att bygga och förankra broarna mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna. Minipartiet L vill sitta i regering – stora SD vill inte att L gör det. Samtidigt inser nog även SD att långsiktigt är det säkrare med L på insidan, då risken finns att de annars röstar ner förslag kopplade till invandring eller kriminalitet. I regeringsställning kan de inte glida i väg lika lätt.
Men för en sådan vänlig gest vill SD förstås ha kompensation. Expressens politikreporter Tomas Nordenskiöld spår att L tvingats till smärtsamma eftergifter. Det är detta som kan ha avgjort att förhandlingstiden förlängs.
För Annie Lööf har ju rätt i sin kritik. L och SD ser varandra som ideologiska motståndare. Även om M försökte tona ner skillnaderna under valrörelsen är det uppenbart att de satt käppar i hjulet under förhandlingarna.
Att vi behöver få en regering på plats så snart som möjligt säger sig självt. Vad gäller vår Natoansökan blev beskedet från Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan att han inväntar den nya statsministern för att gå vidare med samtalen (AB 6/12). Förvärras säkerhetsläget i Europa ytterligare behöver vi ett stabilare ledarskap än vad som kan erbjudas av en övergångsregering – formellt leder ju Magdalena Andersson Sverige. För att inte tala om den annalkande lågkonjunkturen, inflationen och utlovade elpriskompensationer.
Allt detta kräver politisk handlingskraft. Men vi klarar nog av att vänta till på måndag.