VM-matchen mot Tyskland fick sämsta möjliga slut. En olycklig tackling från inbytte Jimmy Durmaz gav tyskarna frispark och ett mål som avgjorde matchen. Efter matchen överöstes Durmaz via sociala medier med hat, som inte sällan var av rasistisk karaktär.
Det är tyvärr alltför vanligt numera. Samma dag lagade matbloggarenZeinaMourtada kebab i TV4:s morgonprogram, vilket fick främlingsfientliga sajter och forum att rasa. Också Mourtada fick ta emot hat och rasism.
I båda fallen har dock rasisterna mött mothugg och bakslag. Långt fler har hört av sig med stöd och kärlek. Svenska landslaget samlade sig snabbt bakom Durmaz, som också själv gav svar på tal via medierna.
Mourtada svarade hatarna med en kärlekshälsning i sociala medier.
Det råder inget tvivel om att de som ägnar sig åt den här sortens påhopp känner sig bekräftade av politiska förändringar och stämningar i Sverige och den övriga världen. Blandat med påståenden om att landslagsmannen Jimmy Durmaz inte skulle vara svensk, fanns uppmaningar att rösta på Sverigedemokraterna. Samma parti anses i kommentarsfälten vara garanten för att tv bara ska sända sillrecept kring midsommar.
Lika klart är att de som så här öppet uttrycker sin rasism och inskränkthet gör bort sig i allmänhetens ögon. De må ha mycket tid att lägga på att hetsa likasinnade och trakassera folk i sociala medier, men de är inte de folkets företrädare de inbillar sig vara. Särskilt inte i ett land som Sverige, som utmärker sig i de flesta internationella jämförelser för tolerans och jämlikhet.
Kring asylpolitik och integration kan man ha olika uppfattningar och en öppen diskussion, men att människor trakasseras med rasistiska tillmälen får aldrig accepteras, ens som det patetiska fenomen det är idag. Vi har sett hemska exempel på hur sådana stämningar fått spärrarna att släppa hos mördare som Lasermannen och Peter Mangs.
Här kan fotbollen inspirera. Inte bara landslagets resoluta uppslutning, utan också läktarkulturens utveckling. Rasism och trakasserier mot färgade spelare var återkommande inslag på 1990-talet, men har därefter väsentligen rensats ut från klackkulturen. Ståplatsläktarnas blandade publik sade helt enkelt ifrån; buade ut och hånade de som försökt starta rasistramsor och påhopp. En förändring kom inifrån, inte uppifrån.
Samma förändring kan åstadkommas i övriga samhället, och där är varje insats betydelsefull. Men först vänder vi blicken mot landslagets match ikväll mot Mexiko.
Sverige kan bättre!
Mattias Svensson