Det råder valrörelse och med den kommer det oundvikliga valfläsket. Förra veckan kunde vi läsa om den nolltolerans mot droger inom restaurang- och krogbranschen som Socialdemokraterna i Linköping vill kämpa för (Corren 27/5). Kommunen ska arbeta tillsammans med krögarna och löftet är att på sikt stoppa drogförsäljningen i kommunen helt och hållet.
Partiet vill ”skaka hand” mot narkotikan, som de kallar det.
Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) har vanliga droger som cannabis, kokain och ecstasy ökat stadigt sedan 2013. CAN:s undersökning från 2017 visade att så många som 8,6 procent av Sveriges befolkning i åldern 17—84 använde narkotika det året.
Läkartidningen rapporterar att droganvändningen i arbetslivet stigit de senaste tre decennierna. 2020 var vart tjugonde urinprov positivt (13/9—2021).
Samma år beslagtog polisen det kolossala 1,4 ton hasch. Året därpå blev det 2,3 ton (SR 19/5). Det ska dock påpekas att pandemirestriktionerna frigjorde resurser hos polisen.
Sverige har länge fört en restriktiv narkotikapolitik. Ändå verkar drogerna i samhället bara öka. Likaså är det med nollvisionen mot narkotikarelaterad dödlighet. Omkring 900 liv släcks varje år, trots regeringens arbete.
Om det här med nollvisioner inte fungerar på nationell nivå, varför skulle det fungera i just Linköping? Vad vet våra lokalpolitiker som beslutsfattarna på riksnivå missat?
Många faktorer som styr drogförekomsten i samhället ligger bortom det lokalas kontroll. Exempelvis kontrolleras marknaden av kriminella gäng, som är en del av den transnationella narkotikahandeln.
Fattigdom och viss typ av droganvändning går ofta hand i hand, och där kan kommunen göra något. Men även över- och medelklassen gillar cannabis och kokain. Gärna i festsammanhang.
Det är bra att det finns samverkan mot minskad droganvändning på stadens krogar och restauranger. Inte minst ur personal- och arbetsmiljöperspektiv. Socialdemokraternas förslag är givetvis bättre än ingenting. Men knarket kommer inte att försvinna från kommunen, så som det inte försvunnit från något samhälle med restriktiv narkotikapolitik.
Många människor tycker om att ta droger, av olika skäl. Och kan de inte göra det på krogen kommer de göra det på ett annat ställe.
Kristina Edlund, gruppledare för Socialdemokraterna i Linköping, får gärna skaka hand med de lokala krögarna. Tron på nollvision är dock inte verklighetsförankrad. Här kommer därför ett hett tips till S: ge inte väljarna löften som aldrig kommer kunna infrias.