Linköpings kommun misstänker att föräldrar fuskar med tiderna i förskolan.
Det kommunen ser är att många barn går allt längre dagar. Och det kan betyda två saker. Antingen att föräldrar arbetar mer. Eller så fuskas det. Alltså att barnen är på förskolan trots att föräldern som ska hämta inte är på jobbet.
Det behöver inte nödvändigtvis vara utstuderat fusk från början. Det är nog lätt hänt att anmäla in behov av en extra halvtimme förskola på eftermiddagen för att hinna handla mat till middagen. Sedan blir det en timme till för att hinna med städning eller träning eller lite välbehövlig egentid. Och plötsligt sitter man med semla och varmt kaffe på bageri Normandie.
Det här är dock inte tillåtet. Föräldrar har bara rätt till förskola den tid man jobbar, studerar eller aktivt söker ett arbete. En i högsta grad rimlig regel. Andra vardagsbestyr får barnen vara med på och hjälpa till med.
Det förskolan ska möjliggöra är att föräldrar kan jobba, och att barnen har det utvecklande under tiden. Behövs barnpassning av andra skäl är det något man får ordna själv – och betala för själv.
För att komma tillrätta med tidsfusk överväger Linköpings kommun att framöver kräva sysselsättningsintyg av föräldrar. Försök med det pågår. Och det här system finns redan i andra kommuner.
Tyvärr är kontroller nödvändiga även av andra skäl. Årligen bedöms fusket med föräldrapenning kosta staten två miljarder kronor per år. Det vill säga att föräldrar rapporterar in vård av barn eller föräldraledighet, trots att barnet skickas till förskolan eller skolan och föräldern jobbar.
Att vi måste komma tillrätta med de olika typerna av fusk – eller snarare välfärdsbrottsligheten – har det också pratats om länge. Det är dock uppenbart att långtifrån alla stenar har vänts på, för att låna ord från S-ledaren Magdalena Andersson. Hon som skulle vända på varje sten för att bekämpa kriminaliteten när hon var statsminister.
Konstigt nog är det först när ekonomin blir alltmer ansträngd i många kommuner och minskande barnantal långsiktigt pressar utbildningsförvaltningens organisation som problemen tas tag i på allvar. Det är nästan som om beslutsfattare i det längsta har dragit sig för det.
Men nu finns ingen återvändo. Det finns inte längre pengar till att föräldrar ska kunna lämna barnen på förskolan för att få lite egentid.