Ledare: Löfvens politiska gärning är att han behöll makten

I helgen meddelade Stefan Löfven (S) sin avgång som både statsminister och partiordförande för Socialdemokraterna. Han kommer att lämna båda posterna i samband med partikongressen i november. Sverige kommer alltså att stå utan regeringschef för tredje gången denna mandatperiod, mindre än två månader sen senaste gången och med inte ens ett år innan nästa allmänna val. 

För Löfvens del lär beslutet ha varit enkelt. Han vet att opinionssiffrorna är dystra. Han anar att budgeten kommer att vara svår att få igenom i riksdagen. Bättre då att lämna över surdegen till någon annan i god stadgeenlig ordning och inte riskera att bli avsatt ännu en gång, eller förlora Rosenbad i nästa val. Men han sätter sina potentiella efterträdare i en svår sits. 

Löfvens statsministergärning har präglats av politiskt kaos och handlingsförlamning. Under hans ledning har regeringen varit så upptagen av att hålla ihop omöjliga koalitioner att det inte funnits tid över till att lösa de samhällsproblem som hopar sig. Nu lämnar han över ett land där civila skadas i gangsterskjutningar, där arbetslösheten nästan är tillbaka på finanskrisnivåer och där främlingsfientlighet och bristande integrationsinsatser skapar allt större motsättningar i samhället. 

Frågan är vem som vill få detta i knäet. Bland favoriterna som kan efterträda Löfven nämns nuvarande finansminister Magdalena Andersson. Hon har den ekonomiska kunskapen att styra upp en budget, men ska ha gjort sig opopulär hos Socialdemokraternas diverse samarbetspartier och lär ha svårt att förhandla fram ett regeringsunderlag. Även socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi är tippad att stå på tur. Men han är ung och populär, och kan gott bida sin tid tills opinionsläget är mer fördelaktigt i stället för att bränna sin chans nu.

Mycket tyder på att nästa val kommer att innebära en förlust för Socialdemokraterna och ett regeringsskifte. Att ta över efter Löfvens två år av reformlöshet och risker att förlora regeringsmakten på grund av föregångarens politiska misslyckande är knappast ett lockande anbud. 

Oavsett vem det blir kommer den nya partiledaren att behöva fatta ett avgörande beslut – ska partiet åt vänster eller höger? Löfvens socialdemokrati är i det närmaste färglös. Hela hans politiska gärning har kretsat kring att behålla makten till varje pris, och för det ändamålet har han samarbetat med allt från nyliberala Centerpartiet till socialistiska Vänsterpartiet. Hans efterträdare kommer att behöva ge partiet en riktning, och den kommer att vara avgörande för Socialdemokraternas framtid.