I den rättmätigt ultrapopulära Netflixserien ”House of Cards”, med Kevin Spacey i huvudrollen, lanserar presidenten en reform kallad ”America Works”, eller ”AmWorks”. Vita huset vill sätta amerikaner i arbete, gärna lagom till valåret 2016. Den är tänkt som en ny och bättre version av Franklin D Roosevelts New Deal på 1930-talet, och ska skapa tio miljoner jobb på arton månader. För att lyckas krävs pengar. Så presidenten lånar ur katastroffonden och håller tummarna för att ingen orkan ska blåsa in över landet.
Naturligtvis är det precis vad meteorologerna till sist varnar för och reformen måste dras tillbaka. Och i samma stund börjar de nyanställda Washingtonborna att förlora sina jobb istället för tvärtom. För det är ju det som statligt finansierade arbetstillfällen gör, de försvinner i samma takt som pengarna.
Men LO tror på idén. En liknande argumentation som den för ”AmWorks” använder LO-ekonomerna Ola Pettersson, Lars Ernsäter och Torbjörn Hållö när de föreslår för finansminister Magdalena Andersson att hon ska låna pengar för att få fart på svensk ekonomi i det alltjämt osäkra europeiska läget (SvD Brännpunkt 10/3). ”Lösningen”, skriver LO-ekonomerna, ”är att införa utgiftsreformerna vid ett tillfälle och finansieringen i form av skattehöjningar vid ett senare tillfälle.” Det råder ”fel läge” att fullt ut finansiera nya reformer, resonerar de. Samtidigt har Sverige ”ett gyllene tillfälle att genom kloka offentliga investeringar börja närma sig målet om EU:s lägsta arbetslöshet”.
Med andra ord: Lossa dammluckorna och låt vårfloden komma – och låt oss hoppas att det inte kommer regniga dagar. Det är rätt resonerat av regeringen att släppa på överskottsmålet. Men det innebär samtidigt att målet med balans i statsfinanserna inte är att släppa med blicken. Att låna pengar för att skapa jobb, som sedan ska finansieras med skattehöjningar, låter som bäddat för en naturkatastrof signerad Landsorganisationen.