Fastighetsmagnatens framgångar i primärvalet framstår som en gåta även för de politiska högdjuren och experterna i den amerikanska huvudstaden. De skakar på huvudet, vad är det som pågår? Skämtet, som många tog det för från början, har gått för långt. Ingen skrattar längre.
De två återstående motståndarna Ted Cruz och John Kasich har Trump lagt på betryggande avstånd bakom sig. Ändå vet ingen vad karln vill med sin politik. Är han ens republikan? Trump har förstås länge varit ett välkänt affärsnamn men inom politiken är han ett oskrivet kort. Hans kampanj är uppbyggd på oneliners, attacker och rena lögner om sina motståndare på såväl den republikanska som den demokratiska sidan. Häromdagen blev Trump pressad att uppge vilka rådgivare han tänker sig i utrikespolitiska sakfrågor. Han nämnde några för de flesta helt okända namn, men konstaterade samtidigt att hans främsta sakkunnige är han själv, eftersom ”jag har en mycket bra hjärna”.
Kommer Trump att kunna samla ihop ett republikanskt lag om han lyckas gå hela vägen till Vita huset? Det kan verka osannolikt att seriösa politiker och tjänstemän skulle ta i honom med tång, men det är en alltför enkel slutsats. Politiker kan erbjudas höga poster och inflytande i en regering. Amerikanska tjänstemän med hög lojalitet till presidentämbetet kan känna det som sin plikt att göra sitt bästa för att USA inte ska tappa all trovärdighet i omvärlden. Det är också stor skillnad på att vara kandidat och att faktiskt vara vald president. ”Redan under den första dagen på jobbet ska presidenten fatta tio tusen beslut”, säger en f d rådgivare till en av USA:s tidigare presidenter. Och det är också det som skrämmer honom mest; Donald Trump har inte en aning om vad ”jobbet” innebär.
Kanske vaknade miljardären en morgon, såg sig i spegeln och sade att jag kan bli Förenta Staternas president. Nu har han bevisat att han kommit väldigt nära – och därmed skrämt upp hela Washington och alla andra som ser vilken katastrof han är. Och mest skakade är republikanerna som ser spillrorna efter sitt parti begravt under Trumps otydliga agenda och Tea Partyrörelsens tokerier. ”Kanske måste vi slå i botten innan vi kan resa oss igen”, resonerar en av Washingtons moderata republikaner, och fortsätter: ”Jag har arbetat länge med utrikespolitik och rest över hela världen, men aldrig bott utomlands. Vinner Donald Trump tänker jag att det kanske är dags nu”.
Samtidigt som de flesta villigt erkänner att de inte förstår sig på Trump, är han samtalsämnet nummer ett i Washington. Man kan inte undvika att försöka bringa klarhet i hur denne plumpe, narcissistiske och politiskt obildade man kan vara så lyckosam i primärvalet. En förklaring som luftas är att väljarnas missnöje och ilskan hos låg- och medelinkomstklassen underskattats. Där Trump brister i politisk kompetens tar han igen i medial skicklighet, är en annan.
Han spelar på väljarnas agg mot ”etablissemanget”, han levererar de enkla lösningarna för att ”Amerika ska bli fantastiskt igen”. Att hans politiska förslag är absurt världsfrånvända spelar ingen roll. Trump kommer undan med det på samma sätt som han kommer undan med uppvigling, sexistiska kommentarer och rasistiska förolämpningar. Vilken annan kandidat som helst skulle vara slut om de uttalade sig på samma sätt. Men inte Trump.
Och marken skakar under Washington.