Stormen kring Radio Swedens felaktiga översättning av Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch fortsätter. När den Malmöbaserade syriske journalisten Qais Fares påpekat felet på Twitter blev han blockerad av Radio Swedens Twitterkonto.
Nu framkommer dessutom att det inte är första gången en översättning blivit så brutalt fel.
Dalapolitikern Mursal Isa (Mp) deltog tidigare i år i SVT:s Uppdrag granskning, som handlade om Borlänges utanförskapsområde Tjärna ängar. Där berättade han att det fanns grupper i parallellsamhället som varken jobbade eller ville lära sig svenska, utan att peka ut en särskild etnisk grupp. Men när Sveriges radios somaliska redaktion gjorde ett inslag om saken fick lyssnarna höra att Isa särskilt pekat ut somalier (Expressen 9/5).
Isa utsattes för ett drev av diasporan. När han skickade flera mejl till redaktionen möttes han av tystnad. Publiceringen rättades efter ett tag, men Isa fick varken en ursäkt eller en förklaring.
SR:s fadäser har två uppenbara konsekvenser.
För det första är målgruppen redan särskilt utsatt för desinformation. Det visade inte minst LVU-kampanjerna. Grupper som redan står utanför majoritetssamhället riskerar att marginaliseras ytterligare. I spåren göds känslan av att vara hatad och motarbetad, att vara en andra klassens medborgare.
För det andra får den konspiratoriska och journalistskeptiska delen av högern vatten på sin kvarn. Den som anser att media styrs i det dolda med hjälp av politiskt korrekta pekpinnar.
Detta håller på att bli ett allt större problem. Tron på att journalister mörkar eller drivs av en agenda är på väg att befästas även utanför brunhögerns kretsar. Den som betvivlar kan studera valfritt kommentarsfält eller fråga en journalist hur hens mejlinkorg brukar se ut efter att ha publicerat något kontroversiellt.
I en viral tweet frågar sig den konservative debattören Ivar Arpi inför sina nästan 130 000 följare huruvida blockeringen av Qais Fares var ”av misstag eller avsiktlig” (5/5). Det som förmodligen hände var att en ung sociala medier-ansvarig misskötte sin uppgift eller inte kände till rutinerna kring olika typer av krishantering. Men Arpi får det att låta som om redaktörerna suttit i ett dunkelt mötesrum á la Bilderberggruppen och beslutat om att tysta sina kritiker.
En gång är ingen gång, men två gånger är en vana. Radio Sweden måste bli bättre på att dels kontrollera översättningar av politiskt känsligt material, dels krishantering. Det är förtroendet för media och samhällets institutioner som står på spel.