Efter att landet skakats av tre skoldåd på ett halvår har kommunerna börjat anpassa sig. I Motala ses skolsäkerheten över. För ett par veckor sedan simulerades en skolattack på Platengymnasiet, där blåljuspersonal fick chansen att öva sig i krishantering (Corren 24/3).
Och i Linköping diskuterades ämnet under kommunfullmäktigesammanträdet förra tisdagen. Jonatan Hermansson (S), vice ordförande i bildningsnämnden, passade på att lyfta frågan om huruvida skolorna övar på hanteringen av ”pågående dödligt våld” (PDV).
Bildningsnämndens ordförande Åsa Wennergren (L) sa då något intressant. Hon påpekade att kommunens säkerhetsorganisation rekommenderat skolorna att inte iscensätta skolattacker som övning tillsammans med elever. Detta på grund av risken att skapa oro (Corren 29/3).
Det är en viktig poäng. Övningar likt dessa är en svår balansgång. Å ena sidan är skolattackerna som fenomen här för att stanna. Å andra sidan är fenomenet ännu mycket ovanligt, med få dödsoffer. I värsta fall riskerar man att trissa upp stämningen och skapa ångest helt i onödan.
Vi får inte glömma att dagens unga växer upp på sociala medier. De är mer bekanta med skolattacker än föräldragenerationen. Större delen av informationen kommer från USA, varifrån fenomenet är importerat. Intrycken är starka både i form av bilder som delas och engagerande diskussionsforum.
Skolskjutningar/attacker är och bör betraktas som ett kulturellt fenomen. De har funnits länge, men det var efter massakern på Columbine High School i Colorado 1999, där 13 dödades och 21 skadades, som mytbildningen på allvar satte i gång. Gärningsmännen fick oerhörd uppmärksamhet i media. Det bidrog till att Columbinekulter uppstod på allsköns internetforum.
Columbinemassakern drog i gång diskussioner om mobbning, subkulturer och psykisk ohälsa. I dag handlar det om högerextrema identitetspolitiska strömningar, med rasism, misogyni och homofobi som ledstjärnor. Idén om den missförstådda ensamvargen som hämnas på samhället i ett försök att bli ihågkommen är dock densamma.
Mytbildningen är också en anledning till att PDV-övningar inte kan betraktas på samma sätt som exempelvis brandövningar. Man är tvungen att ta hänsyn till de kulturella aspekterna.
Det är viktigt att blåljuspersonal och skolpersonal tränas inför potentiella attacker. Men vi bör noggrant tänka igenom ifall elever ska behöva delta i dessa övningar. Fem attacker och fem döda sedan 2015 är förvisso allvarligt, särskilt för Sverige. I vårt land finns dock omkring 6000 skolenheter. Problemet är, med andra ord, marginellt.