"Då sökte jag efter att bli omtyckt - nu söker jag efter att bli respekterad." Det sade Mona Sahlin sedan det stod klart att hon blir ny partiledare.
Som väntat blir det Mona Sahlin som får leda socialdemokraternas förnyelsearbete. Hon föreslås av en enhällig valberedning och blir - om hon får kongressens förtroende - den första kvinnliga ordföranden i partiet.
För tolv år sedan var manegen krattad. Den unga och karismatiska Mona Sahlin upplevdes som en given efterträdare till Ingvar Carlsson. Men i stället för att bli partiledare tvingades hon bort från den politiska hetluften. Nu råder det inga tvivel om att hon fått sin revansch.
Det är lätt att ha synpunkter om Mona Sahlin. Och många tar sig stora friheter att ha det.
Anhängarna beundrar hennes prestigelöshet och förmåga att kunna resa sig på nio. Hennes mod och lyhördhet. Och att hon gått i bräschen i frågor som rör demokrati, jämställdhet och homosexuellas rättigheter.
Samtidigt har Sahlin, med rätta, kritiserats för att vara en snackig minister. Det har blivit mycket retorik och lite verkstad - i synnerhet när det handlat om integration och näringslivsfrågor.
Men man får inte glömma att hon också är en lysande kommunikatör. Och att hon de senaste åren agerat i skuggan av Göran Persson.
Mona Sahlin ville i går inte ge någon programförklaring. Hon är tydlig med att socialdemokraterna är ett folkrörelseparti och att en ny ledare inte kräver en automatisk kursomläggning.
Men hon säger sig också vara beredd att göra sitt yttersta för att samhället ska grönska, fler ska få arbete och klyftorna minska.
För den borgerliga regeringen är det bra med en dynamisk opposition. Idédebatten blir mer intressant. Kritiken mer konstruktiv. Vilket rent av kan göra alliansen ännu starkare inför valet 2010.
Men det förutsätter att Mona Sahlin inte försöker ikläda sig Göran Perssons kostym.