Den framlidne journalisten och M-politikern Mats Johansson hade ett motto:
”Låt oss hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och krutet torrt.”
Dessa klarsynta och pragmatiska ord passar som aldrig förr i denna hökarnas tid. En tid där kärnvapenhotet åter aktualiserats. En tid som kräver bistert förnuft och sans.
Några som i stället springer runt som yra höns är krönikörerna på Dagens Nyheter. Alex Schulman är rasande på några skämtkonton som twittrat ”Happy Birthday Mr. President” tillsammans med bilder på den brinnande Krimbron. ”Vi står på tröskeln till vår egen förintelse och vi hör inte ropen från andra sidan kärnvapenkriget för vårt eget pladder och tjatter” (10/10). Schulman citerar friskt ur Aniara och tycks inte förstå varför andra inte tagit till luktsaltet.
En annan förskräckt krönikör är Hanna Hellquist. Det är också titeln på hennes alster: ”Jag är rädd – jag är så jävla rädd” (4/10). Hon tänker på Nord Stream, Tjernobyl och Putin, och tror att hon håller på att få en panikångestattack. Tänker på att världen känns ”så stor och galen”. Hetsäter rostmackor och glass.
Schulman och Hellquist skriver alltså på nyhetsplats.
Kanske är det verkligen så att skribenterna ligger och tuggar sönder kudden i ren skräck om nätterna. Det står dem fritt att göra så. Men en stor tidning som DN har ett samhällsansvar att inte instifta skräck och panik hos läsarna.
Hellquist skriver själv ”Som krönikör på nyhetsplats får man inte vara rädd, för det sista man ska göra är att sprida panik”. Ändå ägnar hon hela krönikan åt att göra just detta. Att hennes redaktör tillät det är ett mysterium.
Men så är det ju på modet att fläka ut sin själsliga skörhet.
De flesta kan enas om att kärnvapen är mänsklighetens största misstag och att det bästa vore om de aldrig utvecklats från börjat. Att deras existens är något slags straff för människans hybris. Men nu sitter vi liksom där vi sitter. Kärnvapnen kommer inte att avskaffas, allra minst av diktaturerna som besitter dem. Att offentligt hyperventilera över detta faktum hjälper ingen.
Nu om något får rädslan och paniken inte spädas på. I stället måste både världsledare och vanliga medborgare ta sig samman och hjälpas åt så att situationen hanteras med pragmatism. Att galghumorn kommer att finnas där är oundvikligt, eftersom det är en mänsklig försvarsmekanism. Om vi inte skämtade om vår potentiella förintelse skulle vi bli galna som dassråttor.
Svårare tider kräver att vi alla håller huvudet kallt, hjärtat varmt och krutet torrt. Även kultursjälar med porslinssköra känslor.