Peter Borring är spannmålsodlare och före detta LRF-bas i Östergötland. Han skriver träffande i ATL att MP inte är landsbygdsfientligt utan landsbygdsnaivt.
För en tid sedan besökte Miljöpartiets språkrör Amanda Lind Linköping. Då ville hon prata om hur svensk matproduktion kan stärkas. Bland annat träffade hon mjölkbonden och LRF-företrädaren Erik Karlsson från Åtvidaberg.
Vad vill då MP ska göras för att stärka livsmedelsförsörjningen? Det utvecklar Amanda Lind i en debattartikel i Corren. Som undertecknare står även ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet Emma Nohrén (MP) samt partiets gruppledare i regionen Margareta Fransson och distriktsordförande Robert Nordman.
I texten kräver Miljöpartiet att arbetsgivaravgifter inom jordbruks- och livsmedelssektorn halveras. Att onödigt regelkrångel tas bort. Att staten underlättar för unga i lantbruket, genom att införa etableringslån och förenkla det som går kring generationsväxlingar.
Det är förslag som lika gärna skulle kunna komma från Centerpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna eller Moderaterna. Och sett till hur debattartikeln är formulerad skulle den med få ändringar ha kunnat vara skriven av Moderaterna.
Betyder då det här att Miljöpartiet – som av högern stundtals beskrivs som landsbygdsfientlig – driver samma jordbrukspolitik som de borgerliga? Inte direkt.
För de fyra MP-topparna ger inte riktigt hela bilden. Den sänkta arbetsgivaravgiften är tänkt som en del av en större omställning av politiken. Och det blir lätt missvisande att bara plocka ur en del, vilket har uppmärksammats i ATL av lantbrukstoppen från Skänninge Peter Borring.
Miljöpartiets förslag om sänkta arbetsgivaravgifter bygger på tanken om grön skatteväxling, skriver han. Något som skulle leda till kraftigt höjda kostnader för sådant som lantbrukare köper in för att kunna odla – som drivmedel, gödsel och växtskyddsmedel. Och detta går inte att ersätta med handkraft, konstaterar Peter Borring och fortsätter.
"Det handlar således inte om någon som helst kostnadssänkning utan om en teoretisk kompensation och därmed fortsatt dålig lönsamhet och utslagning – inte minst av mindre och medelstora gårdar, som partiet pratar sig varmt för."
Det är alltså mycket snack från Miljöpartiets sida. Det som framställs som en satsning som ska stärka livsmedelsföretag på landsbygderna är i praktiken något annat.
Ändå går det inte att komma ifrån att MP har ambitioner. Och dessa är mer höger än vänster. Viljan är att värna lantbruket. Att se till att det finns tillräckligt med bönder som varje år kan släppa nötdjur på artrika naturbetesmarker. Att det finns många starka livsmedelsföretag i landet, som kan se till att vi har mat på bordet vid kris eller krig.
I Linköping märks det här i politiken. Den kanske främsta rösten för att skydda god åkermark från exploatering är Miljöpartiets Gunnar Gustafsson. Han är en ständig försvarare av att lantbruksföretag ska få behålla marken som behövs för matproduktion, och att den inte ska tas över av annan industri.
Gunnar Gustafsson (MP) är en stor motståndare till att jordbruksmark ska bebyggas i Linkpings kommun.
Det är en åsikt som i grunden är höger, precis som många av tankarna kring naturskydd.
Att miljö- och naturfrågorna en gång tiden förknippades med högern är något som bland annat det tidigare språkröret för Miljöpartiet Birger Schlaug har lyft fram. Som exempel tar Birger Schlaug ett tal av Anders Björck – en av Moderaternas mer framträdande politiker under årtionden. I ett tal år 1968 sade Anders Björck:
"Är det inte så numera att alla tekniska framsteg har en allvarlig baksida? Vad har jag för glädje av att kunna skaffa mig en sommarstuga och fiska, när de gäddor jag får upp är kvicksilverförgiftade och oätbara? Vad har jag för glädje av att kunna köra bil när jag i stigande utsträckning tvingas sitta i milslånga köer, omvärvd av illaluktande och giftiga gaser?"
Och det är så här dagens miljöpartister låter – som den gamla högern.
Problemet för Miljöpartiet är dock att högerperspektivet försvinner när det blir dags att utforma politiken. Det är nog också skälet till att partiets reformer slår fel, som den Amanda Lind har lanserat på Correns debattsida.
Vänsterns favoritlösningar – med ökad statliga kontroll och en skeptisk inställning till privat ägande – är en dålig verktygslåda för att stärka företagsamheten på landsbygderna. Och utan en djupare förståelse för lantbruksföretagens förutsättningar är det svårt att få nästa generation av småföretagare att satsa på matproduktion eller att skapa rätt incitament för att vårda en artrik natur.
Ska Miljöpartiet uppnå den vision som målas upp bland annat i debattartikeln i Corren krävs det en högersväng.