Inte många stjärnor gnistrar på det politiska himlavalvet. 2015 har varit ett gråmulet år inom svensk politik. Förtroendet för våra företrädare är sällsamt lågt, partiledarnas verklighet tycks kall och hård. Inte ens snön ligger vit på taken och mången svensk ligger vaken, av oro för framtiden.
Bilden ovan är en sammanfattning av det politiska år som passerat. Stefan Löfven (S) står i hörnet och säger inte mycket. Ibland hörs ett mummel om att "käbbel inte är okej", men mer än så bjuder inte statsministern på. Han blir famlad på av blindbocken Ebba Busch Thor (KD) som, enligt opinionsmätningarna, skulle försvinna bort ur bilden om det vore val i dag. Men kristdemokraterna är vana vid låga siffror och tror på att mirakel inte bara inträffar vid juletid, utan även runt valtider.
Jimmie Åkesson (SD) siktar mot den ensamma stjärnan och är den ende som läser de där mätningarna med glädje. Sverigedemokraterna firar framgångar tillsammans med sina högerextrema systerpartier ute på kontinenten. Europas öppenhet står inför ett reellt hot inför slutet av 2015.
Jan Björklund vädrar dock morgonluft och har lämnat Folkpartiets dystra dagar bakom sig för att inleda en resa som Liberalernas partiledare. Håller det fram till valet 2018? Kanske sitter Liberalerna då till och med i en regering tillsammans med det allt mer pressade S då?
Vice statsminister Åsa Romson (MP) har inte haft många glädjeämnen under året. Klimattoppmötet i Paris var undantaget som bekräftade regeln att 2015 var ett skitår för Miljöpartiet, frånsett att det viktiga faktum att partiet alltjämt sitter i regeringsställning – en position Romson och språkrörskollegan Gustav Fridolin är villig att offra mycket för. Men hur mycket tål gräsrötterna?
Vänsterledaren Jonas Sjöstedt sörjer Decemberöverenskommelsen, vars dödförklaring gjorde hans parti betydligt mindre intressant. Vänsterpartiet kan för närvarande inte betraktas mer än som rekvisita i det politiska julspelet.
Kvinnorna till höger, Centerpartiets Annie Lööf och Moderaternas Anna Kinberg Batra, tycks stå längre ifrån varandra än på mycket länge. Eftersom hon är föräldraledig sköter Lööf sin roll mestadels via sociala medier, men har ändå lyckats visa mer ideologisk tydlighet än de flesta. Kinberg Batra går med bestämda kliv i den riktning som det för tillfället blåser. Ändå är hon den partiledare som åtnjuter högst förtroende i opinionen.
Förra årets mellandagar innebar intensiva överläggningar med den missprydande DÖ som resultat. I år önskas partiledarna en stärkande ledighet, med förhoppning om ett politiskt ljusare och tydligare 2016 som levererar fler svar än frågor.
Med de orden önskar ledarredaktionen dem – samt er kära läsare – en lugn och god jul.