Snittar, seminarier och politiska tal. I år firar Almedalsveckan 50 år och det är dessutom ett valår.
Det finns all anledning att fästa blicken på vad som pågår på Gotland under denna vecka. Inte bara för dess intressanta evenemang inom de flesta samhällsområden. Almedalsveckan är den sannolikt tydligaste illustration vi har av ett växande systemproblem: Hur det politiska uppdraget vuxit ihop med den sektor som försöker påverka politiken.
Många före detta ministrar, riksdagsledamöter och tunga tjänstemän kommer att vara i Visby. Anledningen är att de numera arbetar med politisk påverkan, lobbying, antingen åt specifika företag eller åt ett flertal uppdragsgivare via pr-byråer.
Detta är den vanliga karriärvägen numera – att först verka i politiken som anställd eller förtroendevald, och sedan på uppdrag av andra påverka sina efterträdare. Enligt en undersökning av Sveriges radio 2013 gick ungefär 40 procent av personalen i regeringskansliet vidare till att arbeta med lobbying.
Det politiska uppdraget har under samma tid blivit alltmer av en karriär för heltidsanställda, och mindre av ett förtroendeuppdrag buret av människor med andra yrken. I början av 2000-talet var det fortfarande ovanligt mer fler än ett arvoderat kommunalråd. Numera är kommunalråd så vanliga att ett flertal 30-åriga politiska karriärister kan sätta det på cv:t. De politiska kanslierna har därtill vuxit i samma takt som medlemsbasen krympt.
Det hänger ihop. Hamnar man tidigt på heltidsarvoderade tjänster inom politiken, blir det naturligt att fortsätta med politisk påverkan därefter. En välkommen professionalisering, menar några. Men politiken blir då också ett eget och specialiserat skrå, snarare än representanter från allmänheten.
Även granskning och påverkan flyter allt närmare samman. Sedan några år har enbart kommuner och landsting fler anställda informatörer än det finns journalister. Aldrig blandas dessa tre sektorer – politik, medier och påverkare – så tydligt och så öppet som i Almedalen.
Lobbying är i många fall legitimt och kan ske i de flesta syften. Problemet är omfattningen och den närapå självklara sammanväxten mellan politik, som är ett förtroendeuppdrag i allmänhetens tjänst, och påverkan som sker på uppdrag av enskilda aktörer.
De senare verkar trots allt inte sällan för undantag och privilegier som inte ligger i allmänhetens intressen. Staten som neutral regelskapare och företag på marknaden bör därför så långt det går hållas separata.
Det kärvänliga minglandet i Almedalen är i det ljuset ett problem.
Mattias Svensson