”Studenter som ertappats med att fuska, som måste äta psykofarmaka för att klara vardagen och som visar upp sina egna körkort och frågar hur man vet vilka siffror som är personnumret.”
Citatet låter som om det kommer från en förtvivlad lärare till en ovanligt asocial gymnasieklass. I stället står polisläraren Johan Siverland bakom orden. Han undervisar på polisutbildningen vid Södertörns högskola och hans uppgivna debattartikel i Polistidningen (16/5) tyder på att han har sett ett och annat.
Enligt Siverland beter sig en del studenter på ett sätt som visar att de kan tänka sig att fabricera bevis eller utsätta sig själv och andra för fara. Bland annat beskriver han hur ”studenter under övning mer än halvvägs in i utbildningen skjuter en ’berusad man’ som inte vill lämna ifrån sig sin spritflaska”.
Som om det inte vore nog avslöjade Ekot i fredags att begåvningskraven på polisutbildningen har sänkts – igen. Det niogradiga testet som är obligatoriskt för den som vill komma in på utbildningen kräver minst en trea för godkänt. Före 2016 krävdes en fyra. Men denna gång sänks inte betyget, utan betygskraven. Innan kravsänkningen i januari i år underkändes 26,5 procent. Numera är det 16 procent.
En tiondel av den totala mängden sökande skulle alltså för fem månader sedan klassas som otillräckligt begåvade för att bli poliser. I dag kommer de in på utbildningen.
Även 2012 genomfördes ändringar i urvalsprocessen. Då togs bland annat språkprovet i svenska bort och fyskraven för män sänktes.
Nu är såklart inte merparten sökande instabila dumskallar. Siverland beskriver själv att han gärna skulle vilja ”dela radiobil” med de flesta aspiranterna. Problemet är att det krävs inte många dåliga poliser för att orsaka stor skada. Ett skarpt skott i en stressad situation kan innebära att livet för en oskyldig människa släcks. Eller att det blir ännu svårare att hantera händelser likt påskkravallerna. Tryggheten för vanligt folk står på spel.
Poliser som beter sig okunnigt och aggressivt mot medborgarna bidrar dessutom till att förtroendet för ordningsmakten urholkas. Förakt mot samhällets institutioner riskerar att gödas bland redan marginaliserade grupper. Det är det sista Sverige behöver.
Samhället tjänar varken på ett sämre polisväsen eller polishat. Kraven för att bli ett ben i lagens långa arm måste därför höjas. Visst behöver vi fler poliser – men inte till vilket pris som helst.