Ledare: Rädslan för det okända kan bli politik

Den mänskliga hjärnan är bra på att luras och den lurar gärna oss själva. Möjligen är det ett sätt att handskas med en komplex och stundtals obegriplig verklighet. Men det kan också leda rejält fel när det saknas tid för reflektion och ifrågasättande.

Redan den antike filosofen Sokrates menade att endast den som inser att han inget vet är verkligt vis. Med det menas insikten att det krävs en viss nivå av kunskap, erfarenheter och mognad för att kunna vara ödmjuk nog att acceptera att andra kan veta mer, att man själv har stora brister och att det alltid finns mer att lära varje dag, så länge nyfikenheten består.

Jämför detta med Dunning-Kruger-effekten, uppkallad efter två psykologer som frågade sig varför idioter inte fattar att de är dumma i huvudet. Det förenklade svaret är att de är för blåsta för att inse det. Personer som saknar kunskaper, men ändå tror att de har koll, kan därför vara en plåga för omgivningen. Men effekten gäller även i andra sammanhang.

En gymnasieflicka som tror att alla andra pluggar minst fyra timmar om dagen behöver själv plugga ännu mer för att kunna ligga på topp. Och den som utgår från att andra har tillräcklig förförståelse kan lätt hoppa över några viktiga pedagogiska steg i sin kommunikation.

Det är andras beteenden och uttalanden som låter oss dra slutsatser av deras kognitiva förmågor och moraliska halt. Genom sig själv dömer man också andra. Det kan vara illa nog när slutsatser dras på alltför bristfälligt underlag. Men samhällsproblem blir det först när någon med begränsat perspektiv för in sitt tyckande i politiken. Det som faller under staten och det statliga våldsmonopolet är nämligen så oändligt mycket svårare att värja sig emot.

De flesta skulle nog avstå från att kommendera kirurgen som opererar ens make, eller säga åt rörmokaren hur han ska fixa avloppet när man själv misslyckats. Men i större frågor som klimat, energi, vacciner eller GMO, kan det räcka med rädslan för det okända för att det ska bli politik.

Särskilt när det gäller problem, lösningar och målkonflikter där andra påverkas är ödmjukhet en viktig egenskap och ett bra värn mot populism och masshysteri.

Det finns sällan enkla lösningar, och insikten om att när någon väljs så måsta någon annan väljas bort. Det är så vi människor prövar oss fram och tvärsäkerhet kan bara gälla sådant som vi av erfarenhet vet inte alls fungerar. I övrigt bör framtidens möjligheter hållas öppna, så att kunskapens gränser också kan utvidgas.