Romina Pourmokhtari, 29, är ett politiskt stjärnskott. När hon tillträdde som klimat- och miljöminister var hon Sveriges yngsta minister genom tiderna. Nu är hon en favorit till att bli partiledare för Liberalerna.
Hon ville dock inte säga något om partiledarvalet när hon nyligen besökte Östergötland. I stället ville Romina Pourmokhtari prata om hur jorden mår. Bokstavligt.
Hon och hennes medarbetare hade åkt hit för att lära sig mer om utvecklingen inom jordbruket.
I en sal på Vretaskolans nya koladugård berättade LiU-forskare för henne om hur ny innovation har gjort att skördarna ökar samtidigt som klimat- och miljöpåverkan minskar. Hur självkörande traktorer kan vara vanliga efter 2030. Hur drönare och AI redan har börjat användas på en mängd sätt i lantbruket. Och hur det går att i realtid hålla koll på djur.
Karolina Muhrman och Per Frankelius, som tillsammans leder den svenska innovationssatsningen Agtech vid LiU, lyfte i sin dragning för ministern också fram de många lantbruksinnovationer som har sitt ursprung i Östergötland.
Varför är då Romina Pourmokhtari så intresserad av jordbruk? Delvis för att hon nog är lika mycket jordbruksminister som den i regeringen som annars blir kallad för det – landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
På klimat- och miljöministerns bord ligger de kanske viktigaste frågorna för framtidens jordbruk – jordhälsa och vatten. Exempelvis är klimatanpassning av våtmarker och lagstiftning kring dammar hennes sak. Till och med en del frågor om djur ligger hos Romina Pourmokhtari, genom kopplingen till biologisk mångfald.
Men det viktigaste är att Romina Pourmokhtari verkar ha bestämt sig för att minska utsläppen från svenskt jordbruk.
För senare på dagen åker Romina Pourmokhtari till Östsvenska Handelskammaren i Norrköping. Där håller hon ett lunchföredrag om regeringens klimatpolitik. Och då inleder hon med att tala om jordbruket och varför regeringen har tagit initiativ till ett särskilt kvävekliv.
– Tidigare klimat- och miljöminister Isabella Lövin fick en gång frågan vad hon inte lyckades med. Då svarade hon att jordbrukssektorn är väldigt svår att komma åt. Det stämmer också om vi ser på statistiken. Andra sektorer som släpper ut i Sverige har högre rörlighet och har minskat sina utsläpp mer. Men jordbrukssektorn har rätt stabilt legat på fem procent i utsläppsminskning de senaste 20 åren. Så det är intressant att se vad man kan göra där.
Efteråt, när vi sitter i enrum, säger Romina Pourmokhtari att hon är en tävlingsmänniska.
Och det verkar som om tävlingsinstinkten triggades när hon läste intervjun med Isabella Lövin (MP). Det fick henne att vilja få fart på jordbrukets klimatomställning. Att sektorn ska göra samma resa som exempelvis fordonsbranschen, där hållbarhetsarbetet har vävts in i moderniseringar och effektiviseringar.
– Jag har visionen att den lantbrukare som gör rätt ska få lönsamhet av det.
– Jag hoppas också att man genom klimatarbete kan väcka hopp hos den nya generationen lantbrukare och väcka hopp inför generationsskiftet i sektor. Att man vill fortsätta. Att man vill ta vidare gården för att man ser att det kommer att vara spännande och nytt. Att det kommer att hända mycket grejer och det kommer att gå ihop och inte vara lika slitsamt som för tidigare generationer.
Att Romina Pourmokhtari gör kopplingen mellan lönsamma företag och ett framåtlutat hållbarhetsarbete är ingen tillfällighet. Det är en bärande idé hos regeringen. Analysen är att utsläppen främst produceras i näringslivet, och ska de gå att minska krävs det företag som har pengar och motiv att modernisera verksamheten i en mer hållbar riktning.
Det verkliga miljö- och klimatarbetet görs alltså på gårdar och i fabriker. Därför är det också rätt att börja samtalet om jordbrukets hållbarhetsomställning i en ladugård i Östergötland – med berättelser om innovativa nya lösningar som får jobbet gjort bättre, billigare och mer hållbart än tidigare.
När man ser den nya tekniken blir det också uppenbart att vi kan ställa om. Det är möjligt tack vare alla de människor på universitet och företag som jobbar för det. Som får saker gjorda.
Det verkar också som om Romina Pourmokhtari har inspirerats av alla företagsamma människor som hon möter, som alla på sitt sätt bidrar till en hållbar omställning. Som alla praktiskt bidrar och skapar något.
Jag skulle vilja jobba i en fabrik, säger hon.