Ledande socialdemokrater har i dagarna upprepat att riksdagens nye vilde, Jamal El-Haj som fått lämna S, "sätter sina egna intressen framför partiets". S-kommunalrådet Jimmy Jansson i Eskilstuna hävdar att El-Haj har "missbrukat Magdalena Anderssons förtroende och tillit och skadat partiet", och att det är "taskigt mot Magdalena och mot oss övriga socialdemokrater".
Men vore det inte dags för en smula självkritik? Dessa återkommande magplask i de svenska partierna, Socialdemokraterna är långt ifrån ensamma, beror på att partierna lyfter fram personer för deras bakgrund och inte för var de står politiskt.
Magdalena Andersson har själv betonat El-Hajs etniska bakgrund, att det skulle vara en stor tillgång att ha en svensk-palestinier i riksdagen. Problemet med att sätta etniciteten främst – identitetspolitik – är att det säger väldigt lite om politikern i fråga. Yta tillåts gå före innehåll.
Det senaste avslöjandet om El-Haj, av Expressens skribent Sofie Löwenmark, visar alltså att han som S-politiker försökte påverka Migrationsverket att ge uppehållstillstånd till en konservativ imam "som marinerats i Muslimska brödraskapets ideologi" (9/2).
Det sista är lika svårt att få ihop med ett feministiskt parti som Socialdemokraterna, som det var att Miljöpartiet var snubblande nära att för några år sedan välja in Yasri Khan i partistyrelsen. Khan vägrade ta kvinnor i hand och hyllade Turkiets president Erdogan.
Partier har på det här sättet lyft fram kandidater med "rätt" bakgrund men inte nödvändigtvis med rätt (partiets) värderingar.
Den tidigare S-toppen Nalin Baksi skrev nyligen, apropå turerna med Jamal El-Haj, att "Etnifieringen är ett gift som sprids i alla partier och är ett allvarligt demokratiproblem" (Expressen, 7/2). Hon har helt rätt i det. Problemet är alltså inte att El-Haj har kämpat för palestiniernas rättigheter, som socialdemokrat, utan att han tycks ha varit socialdemokrat "i andra hand" och ibland inte alls. Varför annars engagera sig för en islamistisk imam?
Det tragiska med partiernas identitetspolitik att det riskerar att skrämma bort personer från politiken, personer med invandrarbakgrund som knappast vill reduceras till etnicitet och än mindre buntas ihop med diverse bakåtsträvare. Varför inte i stället välkomna vettiga personer med invandrarbakgrund? S kunde börja med att lyssna på partiets tidigare politiker Nalin Baksi.
Som man bäddar får man ligga.