Sverigedemokraterna satte tidigare i år in en ovanlig jobbannons. Partiet ville få tag på en ny gruppledare för hälso- och sjukvårdsgruppen i Region Östergötland. Men i stället för att göra som vanligt och välja en politiker från den egna gruppen annonserades uppdraget ut.
Nu är rekryteringen klar. Den som fick jobbet som toppolitiker i regionen är Rina Blomberg, med en bakgrund på Linköpings universitet. Richard Svensson, gruppledare för SD i regionfullmäktige, säger till Corren att de är "supernöjda med rekryteringen".
Det låter som om det är fråga om vilket jobb som helst. Men det är det inte.
För politiker är inte ett jobb. Det är ett kall och det är ett förtroende.
Enligt grundlagen ska all makt utgå från folket. Praktiskt innebär det att folket väljer sina företrädare i allmänna val.
Att rekrytera folkets företrädare genom jobbannons är att utelämna folket i processen. För de som då avgör vem som får uppdraget är en sluten krets av partitoppar.
Det finns dock invändningar mot det här resonemanget. Partierna kan ses som uttolkare av folkviljan och dess företrädare är valda. Dessutom – om ett parti har svårt att tillsätta ett viktigt uppdrag är det bättre att söka brett och tänka nytt än att låta posten stå tom.
Det är inte heller första gången som någon utan plats i fullmäktige ges ett tungt politiskt uppdrag. År 2013 efterträddes Levi Eckeskog (KD) som landstingsråd av Per Larsson (KD), som var politisk sekreterare för KD i dåvarande landstinget. Per Larsson valdes året därpå in i fullmäktige och är i dag regionråd. Så rekryteringar av det här slaget kan gå vägen.
Den här typen av nödlösningar är dock inte eftersträvansvärda. De är principiellt knepiga. Och därför är det besvärande att inte bara SD – utan även Liberalerna – har gått den vägen. Efter att Alexander Höglund (L) nyligen lämnade posten som regionstyrelsens förste vice ordförande tillsattes Andreas Westöö (L), som saknar plats i fullmäktige.
Det framstår även som om det förenklas alltmer för rekryteringar utifrån. På senaste regionfullmäktige togs ett beslut som ger personer som inte sitter i fullmäktige, men som har ett politiskt uppdrag på minst 40 procent, rätt att uttala sig på mötena. Med andra ord – betydelsen av att vara folkvald luckras upp.
Utvecklingen är oroande. Partierna har redan stor makt över vilka som kan bli valda till beslutande församlingar. Och ännu mer makt riskerar att flyttas om det blir enklare att tillsätta toppositioner med personer som inte har prövats i val.
SD:s östgötska jobbannons fångar även en till förändring – den att politiska förtroendeuppdrag börjar ses som en egen karriär. Att vara politiker har blivit ett yrke.
När ett parti söker företrädare till topposter genom annons är idén borta om partiet som folkrörelse, där ideellt arbetade timmar i valstugor och på dörrknackningar ger förankring och erkännande i partiet. Signalen är att proffs går före östgötska gräsrötter.
Dragningen är att mot att politikerna som har uppdragen som folkvalda inte längre behöver ha vunnit folkets förtroende i val. Och när det räcker med att svara på en jobbannons, varför ska då de som aspirerar på tunga politiska uppdrag göra sig besväret att ställa upp i val med allt vad det innebär av debatter och samtal med väljare?
Det är slutligen också detta – demokratin – som blir lidande av att allt fler toppar i regionpolitiken inte har ställt upp i val.