Ammoniaköken. En skarvkoloni i Järnlunden.
Saab har fällts för miljöbrott. Bolaget ska betala 50 000 kronor i böter. Brottet? Att kraftigt ha stört en skarvkoloni när brandbekämpningsflygplan övade vattenbombning utan tillstånd i Sörmland.
Visserligen drabbar företagsboten ingen fattig. Och visst ska ett gigantiskt bolag som Saab se till att ha alla tillstånd på plats. Men händelsen visar också hur omfattande och ibland konstig svensk miljölagstiftning har blivit.
Till att börja med kan det ifrågasättas att skarven överhuvudtaget är fridlyst och skyddad enligt artskyddsförordningen. Det är ju inte en fågel som direkt har problem att klara sig. Tvärtom.
I insjöar och längs med kusterna har populationen av storskarv ökat kraftigt de senaste tio åren. Och med ökningen kommer problem.
Storskarven äter enorma mängder fisk. Redan svaga fiskebestånd riskerar att påverkas negativt. Skarvens utfiskning har märkts i Åsunden, Roxen, Järnlunden och Tjust skärgård.
Fågeln skiter också ammoniak, vilket dödar livet på öarna där den häckar i stora antal. Det finns flera exempel på hur värdefulla naturmiljöer har förstörts av skarv. Ön Lindholm, som ligger i ett naturreservat i Sankt Anna skärgård, har tagits över av skarvar och fått mycket av växtligheten dödad. Ett annat uppmärksammat fall är Utö, i ett reservat utanför Karlskrona.
Skarven är alltså en riktigt miljöbov. Och ändå skyddas den av artskyddsförordningen och får inte störas utan tillstånd.
Skarvens status är inte heller det enda exemplet på att miljölagstiftningen har blivit oproportionerlig. Ett annat är att skogsbruk återkommande stoppas av den inte speciellt ovanliga orkidén knärot.
Det har även blivit vanligt att stora och samhällsviktiga projekt helt eller delvis kan stoppas av förvånansvärt vanliga arter. Fladdermöss stoppade Lalandia i Motala. Hasselsnok drog i många år ut på byggstarten av nya E22 förbi Söderköping.
Och på tal om orimliga konsekvenser av lagstiftning. Myndigheters krav på tillstånd för allehanda verksamheter tar stundtals orimliga proportioner – som att Försvarsmakten häromåret fick nej till fler flygningar med Gripen E på Malmen. Skälet? Att fler flygningar kräver en ny tillståndsprövning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, enligt länsstyrelsen och Försvarsinspektören för hälsa och miljö.
Så samtidigt som Europa står i brand och Sverige snabbt måste rusta försvaret sätter vår egen lagstiftning stopp för viktiga testflygningar av nya stridsflygplan i Linköping. Och tyvärr finns fler exempel på hur miljötillstånd kring övningsverksamhet drar ut på tiden och kompliceras. Det finns ansökningar som försvaret har behövt jobba med i nästa 20 år.
Här finns också en parallell till vattenbombningen som stört skarv i Sörmland – även det är en övningsverksamhet som är viktig för Sverige.
För efter flera svåra skogsbränder bestämdes det 2020 att Sverige skulle ha egna brandbekämpningsflygplan. Praktiskt har det här lösts genom att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har ett avtal med Saab om att hålla fyra flygplan på Skavsta. Det är dessa som har stört skarv och fått Saab fällt för brott mot artskyddslagen.
Och nog är det lite konstigt. Att en sak som borde ge medalj – övning för att stoppa skogsbränder och bortjagande av en riktig miljöbov – ger böter.