Utrikesminister Margot Wallström har inte velat säga bu eller bä om det minst sagt omdiskuterade militära avtalet mellan Sverige och Saudiarabien. Frågan bereds i regeringskansliet, har ideligen varit hennes svar när saken kommit på tal. Och det har den gjort ofta på senaste tiden. Saudiarabien är diktatorisk monarki som vilar på wahhabism, en extrem och våldsam variant av islam, samt sharialagar. Homosexualitet, hädelse och otrohet jämställs med förräderi och mord och bestraffas med döden, ofta genom stening eller halshuggning. Amputering och spöstraff är andra påföljder för brott som stöld eller regimkritik. Nätaktivisten Raif Badawis tusen piskrapp ligger oss färskt i minnet. Kvinnors rättigheter i Saudiarabien är i stort sett lika med noll. Kung Salman, som i januari ersatte avlidne kung Abdullah, har utlovat att upprätthålla landets ”linje”.
Avtalet om det militära samarbetet mellan Sverige och den tyranniska oljemakten slöts av den socialdemokratiska regeringen 2005, och gäller försvarsmaterial, utbildning, forskning och militärteknologi. För fem år sedan förlängde Alliansregeringen avtalet, som 2012 avslöjades inbegripa planer på en vapenfabrik. Såvida inte den nuvarande rödgröna regeringen säger upp Saudiavtalet före den 15 maj, löper det vidare ytterligare fem år.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet är oeniga i många frågor (försvaret, energin, miljön…) men ingen har hotat regeringsupplägget på samma vis som den om vapenexport i allmänhet och Saudiavtalet i synnerhet. MP darrar inte på manschetten – avtalet ska sägas upp. Riksdagsledamoten Carl Schlyter (MP) har jämfört sannolikheten med att det inte bryts med att få en komet i huvudet. Men Wallström har som sagt inte velat ta ställning. I går var hon inbjuden gäst till Arabförbundet i Kairo, men hennes tal ställdes in – på begäran av Saudiarabien. Anledningen ska vara den svenska debatten om bristen på demokrati och mänskliga rättigheter, vilket irriterat saudierna.
Saudiarabiens markering har knappast försvagat skälen att säga upp avtalet och MP:s röst i regeringen lär således inte mildras. På andra sidan står stora delar av det svenska näringslivet som kräver att Sverige ska leva upp till avtalet med saudierna. På DN Debatt (6/3) argumenterade 31 tunga vd- och ordförandenamn som Carola Lemne (Svenskt Näringsliv), Leif Johansson (Ericsson), Carl-Erik Svanberg (Volvo) och Jacob Wallenberg (Investor) för ett fortsatt avtal med Saudiarabien, Sveriges enskilt största handelspartner i Mellanöstern. Näringslivsföreträdarna pekar på att handel och samarbete är bättre påtryckningsmedel än isolering och handelsstopp. Och för svensk del finns en fara i att trovärdigheten som handelspartner skadas om avtalet bryts, menar de.
Generellt sett är handel ett viktigt verktyg för fred och påverkan. Och det skälet väger tyngre än något om att Sverige ska se om sina chanser att bli medlem i FN:s menlösa säkerhetsråd. Men det aktuella utbytet med Saudiarabien handlar inte om varor och tjänster vilka som helst, utan om militära sådana. Det är mycket möjligt att övrig handel med Mellanöstern också kommer att påverkas, men det är i så fall ett pris som Sverige bör vara beredd att betala.
För vår moraliska trovärdighet.