Det är för en kris som denna som staten sparat under alla andra år. Så långt verkar både regeringen och oppositionen vara överens. Ingen kan anklagas för att snåla.
Regeringen har tillsammans med stödpartierna Centern och Liberalerna mestadels underlättat för företagen att låna och skjuta upp skatteinbetalningar. Med den strategin förlorar staten mindre, men riskerar större utgifter framöver med företag i konkurs och en växande arbetslöshet.
En hel del av regeringens åtgärder är visserligen omarbetade förslag från Moderaterna, men oppositionspartiet har i sina egna åtgärdspaket valt att satsa betydligt hårdare.
På tisdagen föreslog M att upp till 100 miljarder kronor per månad i april och maj ska användas för att stötta företag och därmed rädda jobb. Detta genom helt slopade arbetsgivaravgifter, möjlighet att heltidspermittera personal med statligt stöd och statliga pengar till fasta kostnader för företag som förlorar minst 30 procent på krisen.
Det handlar om summor av den större storleken – även om slopade arbetsgivaravgifter inte är en kostnad utan en utebliven inkomst för staten. Utgiften består enbart av att staten i stället står för inbetalningarna till ålderspensionssystemet. Moderaterna visar tydligt att partiet vill satsa för att rädda så många välskötta företag som möjligt, hellre än att vara återhållsam och skjuta kostnaderna till en kommande arbetslöshet.
En nackdel med en generell åtgärd som slopade arbetsgivaravgifter är att de även går till företag som inte alls behöver det. Men i det här läget är det så viktigt med snabbhet och enkelhet att det inte finns utrymme för komplicerade avgränsningar.
Det är onekligen en risk att satsa stora summor statliga pengar för att rädda företagen nu. Om krisen pågår tillräckligt länge kommer pengarna ändå inte att räcka, och många företag som när det inte är kris rullar utan problem kommer att gå i konkurs. Men det är samtidigt lika riskfyllt att vara återhållsam med statliga medel nu, för att sedan tvingas försörja många arbetslösa som hade kunnat behålla sina jobb om staten hade satsat i tid.
Värt att notera är att Centerpartiets intresse av att stötta företagen på det stora hela har fått ge efter i partiets förhandlingar med regeringen. Kanske ska Centerns inbjudan (DN 6/4) till M om att vara med i förhandlingarna med regeringsunderlaget ses som en vädjan om stöd för en gemensam agenda.
De ekonomiska strategierna handlar nu om att förhindra en massarbetslöshet, eller att ha råd att betala för den. Inget val är riskfritt, men ideologierna drar partierna till olika slutsatser i en krishantering som annars präglas av samförstånd.