Stora saker är på gång gällande Linköpings flygplats. I fredags meddelade majoriteten att landningsbanan ska flyttas 600 meter, breddas och förlängas. Kostnaden på 310 miljoner kronor, varav Saab står för 100 miljoner, motiveras med att Linköping som stad ska kunna växa. 10 000 bostäder räknar kommunen med, varför investeringen betraktas som ett ”nollsummespel” (Affärsliv.com).
I en attitydundersökning som presenterades för en dryg vecka sedan nämnde många Linköpingsbor just flyget som något de förknippar med sin stad. Saab var också många som angav. Linköping definierar sig också som Flygets huvudstad. Ja, parametrarna är många och det är förståeligt att kommunledningen värnar om flygets plats i staden. Även oppositionen är nämligen med på noterna gällande landningsbanans flytt.
Men förutom att kostnaderna ger upphov till en del frågetecken, det är många skattekronor som satsas, så finns även en del relevanta spörsmål om flyttplanernas långsiktighet. Hur kommer behoven att se ut om 20-30 år? Linköping är en växande stad, och har förstås inga ambitioner på att sluta expandera. På Ordet fritt på Corren.se ställer Lars-Erik Borg några intressanta frågor som är värda att ta på allvar. ”På längre sikt behövs plats för ännu fler bostäder. Ska man då fortsätta att bygga söderut mot Sturefors?” undrar Borg och når slutsatsen att det enda rimliga är att Saabfältet måste försvinna helt på sikt och verksamheten flytta till Malmens flygfält. Hur ser politikerna på de tankegångarna? Det finns säkert fler skattebetalare som funderar i liknande banor.
En annan intressant aspekt är att det fyra mil bort ligger ännu en flygplats – Norrköpings. Ledningen där iakttar förstås med intresse vad Linköping styr med och enligt ordförande i Norrköping Airport AB, Göran Färm (S), har ”kontakter” hållits (NT 8/2). Effekterna av Linköpings göromål kommer inte att synas än på några år, men analys pågår i grannstaden om hur man kommer att påverkas. Fraktflygsmöjligheter ligger närmast i planeringen för Norrköping, men också reguljärflyg enligt Färm. Det vill säga det som Linköping just nu har patent på i regionen.
Samtidigt medger ordföranden att Linköpings flygplats inte är den största konkurrenten: ”Det absolut svåraste är att vinna tillbaka passagerare från Arlanda och Bromma, och i viss utsträckning från Köpenhamn”. Ja, och så Skavsta i Nyköping. ”Vi har en potential och har allt att vinna”, säger Färm. Norrköpings flygplatschef är inte lika pratsam med tidningen utan konstaterar bara att det som händer i Linköping är ”inte något som vi är inblandade i”.
Nej. Och det är synd det. Nu har Norrköpings flygplats alltså planer på att börja med reguljärflyg – Linköpings grej. Samtidigt som man tillstår att flygplatserna egentligen inte är konkurrenter. Eller borde vara. Båda kommunerna pumpar in pengar i sina respektive flygplatser – vore det inte bättre att framställa en gemensam plan för dem? Kanske är Malmenförslaget värt att ta på allvar och lättare att göra om Norrköpings flygplats vore en spelbar aktör i planeringen. Hur som helst vore det bättre att regionens två största kommuner började samarbeta om det viktiga flyget.
Hur länge ska den här tjurskalligheten mellan systerstäderna bestå? Gör upp! Bli sams. Och kom ut som vinnare båda två.