”Frågan var inte om utspelet skulle komma, utan när.” Statsvetaren Ann-Cathrine Junger, expert på högerradikala partier i Europa, kommentar till Göran Hägglunds (KD) utspel om minskade kostnader för flyktingmottagande var att det var väntat. På ett invandrarkritiskt partis framgångar följer ofta att andra partier börjar debattera samma fråga. Tidigare i veckan skrev Annie Lööf (C) om saken. I går var det Hägglunds tur.
Han börjar i rätt ände med det extrema världsläget som tvingar miljontals människor på flykt. KD-ledaren talar inte om volymer eller tak, tack och lov, men ”en integrationspolitik som inte fungerar undergräver migrationspolitikens legitimitet” (DN Debatt 18/12). Helt riktigt.
Skulle de komma nu, kraven på uppluckrad arbetsrätt och bostadsmarknad? Tyvärr inte.
Istället fastnar Hägglund i migrationsprocessen. Två av de tre förslag han presenterar handlar om asyl. Han vill ändra Migrationsverkets huvudpraxis att ge permanent uppehållstillstånd till människor som av skyddsskäl kommer till Sverige. Hägglund vill att de ska vara tillfälliga på tre år, om inte personen i fråga lyckas få ett arbete då uppehållstillståndet blir permanent. Det ökar incitamenten att söka jobb, enligt partiledaren. Det argumentet går på tvärs med det som brukar anföras för permanenta uppehållstillstånd – en verklig nystart för människor att sätta bo och börja arbeta. Tillfälliga tillstånd kan däremot skapa en limbotillvaro.
Migrationsverkets behandling av asylansökningar från länder som i dag betraktas som säkra bör snabbas på, anser Hägglund. För ett snabbare avslag borde leda till färre ansökningar och därmed sänkta kostnader. Raska besked är alltid välkomna, så länge rättssäkerheten kommer först. I går kom också nyheten att Migrationsverket nyanställer omkring tusen personer.
Hos dem som fått uppehållstillstånd vill KD-ledaren öka arbetslusten genom att sänka bidragen. Det är en liknande analys som den i Alliansens arbetslinje - större skillnader mellan lön och bidrag ska leda till att fler vill jobba. Det hjälper förmodligen inte den här gruppen människor som har så hopplöst svårt att komma in på svensk arbetsmarknad. Ytterligare morötter med skattefria inkomster under fem år, riskerar att bara skapa oreda i systemet och därtill en orättvisdebatt. Det finns nog fler som gärna skulle slippa betala skatt under några år!
Där slutar Hägglunds integrationsinitiativ, som skulle vara ett svar på många människors oro och SD:s framgångar. Det är det inte.
I sin valanalys verkar Moderaterna komma närmare. Partiet kopplar samman S-tugget i valrörelsen om att välfärden försämras (”något håller på att gå sönder”) och SD:s monopol på migrationsdebatten. Summan av de två felaktigheterna blir att det är migrationspolitikens fel att den svenska välfärden rämnar. Ingen pratade dock integration. ”Här behövs intern politikutveckling", konstaterar M men säger inte mer.
Om de nödvändiga reformer som nämns ovan är stora steg för Allianspartierna, är de jättekliv för partierna på andra sidan blockgränsen. Likväl behövs de.