Det är ändå inte en debatt för dem. Sverigedemokraterna är inte intresserade av integration. De när sig på att prata migration och då bara om att minimera den. Gör man det, behövs ingen integration. Ungefär så djupt går SD:s politiska analys, som fått råda alltför länge. Debatten har inte handlat om integration, utan för eller mot invandring. Att ”de fyras gäng” (nu tre – Karlsson, Söder och Jomshof) käbblar internt när ledaren Åkesson inte håller ordning på dem, är således bra för debatten. SD har ändå inget att tillföra.
Kristdemokraternas Göran Hägglund har klivit fram och försökt konkretisera förslag. Hans uppmärksammade artikel om minskade kostnader för flyktingmottagande, genom lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare asylprocess (DN Debatt 18/12) var ett innehållsmässigt stolpskott. Men många uppskattade försöket. I veckan gjorde Hägglund ny ansats. Den här gången lyckas han bättre. KD-ledaren tar nämligen fasta på bostadspolitiken - en propp i den svenska samhällsutvecklingen. Integration handlar nämligen till största delen om samma problem som samhället alltid brottas med: arbetslöshet, socialt utanförskap, skolresultat, barnomsorg etc.
Sveriges bostadsbrist drabbar människor med jobb, egenförsörjning och språkfärdigheter. För nyanlända och flyktingar är situationen ännu svårare. Trångboddheten och segregationen, i vissa kommuner ren förtvivlan över bristen på bostadslösningar, kräver politiska lösningar. Göran Hägglund har några förslag varav det bästa handlar om tillfälliga boenden som Migrationsverket äger och tar ansvar för. Upphandling fungerar fortfarande undermåligt på många områden, mottagningsboenden är inget undantag. Myndigheten sitter i knät på aktörer som kan ta ut överpriser på grund av det skrala utbudet. Hägglund föreslår att staten ger hyresgarantier för byggandet av moderna modulbostäder med tidsbegränsade bygglov. Moduler är inte det mest glamorösa boendet, men de är ofta bättre än de till buds stående alternativen. De används annars när exempelvis skolor behöver utrymmas för renovering, eller som tillfälliga student- eller arbetsbostäder. De ger trygghet med tak över huvudet och standardbekvämligheter, kan slås upp snabbt och anpassas efter behov. De är ett steg på vägen mot ett permanent boende.
Liksom runt bostadsmarknaden hägrar svårgenomträngliga murar kring arbetsmarknaden. Också här behövs trappsteg, repstegar och andra vägar in. Tillfälliga jobb med något lägre ingångslöner är väl bättre än sysslolöshet och stagnation? Inte minst för chanserna till andra, bättre jobb? Med Ylva Johansson (S) som arbetsmarknadsminister finns inget sådant tryck från regeringshåll. Men hon lyssnar på arbetsmarknadens parter. Därför var det glädjande att LO, TCO och Saco i förrgår kom med ett gemensamt uttalande. Fler kompletterande utbildningar och validering, var exempel på åtgärder som måste till. ”Alla människor är individer, därför måste mottagandet vara flexibelt”, skrev fackföreträdarna som ”förväntar” sig att integrationen blir en ”central del av arbetsmarknads- och utbildningspolitiken”. Hear, hear! Nu väntar vi på initiativ från arbetsgivarhåll.