Det mest nya med den nya regionen är visst skylten, och inte ens den är särskilt ny. Samma blåklint som prydde landstinget är logga för region Östergötland. ”För den enskilde östgöten som gör ett besök inom hälso- och sjukvården blir det ingen skillnad”, säger Eva Andersson (S), ordförande i regionfullmäktige (Corren 3/1). Förändringarna ligger mest på organisatorisk nivå, vilket kan vara nog så viktigt för att få bästa möjliga vård för östgötarnas skattekronor. Andersson pekar på vikten av större regioner, de blir effektivare och mer framgångsrika. Troligen kommer de att bli fler som går i Västra Götalands och Skånes spår, tror hon. Östergötland sökte ju samarbete med såväl Jönköping som Södermanland, men inget blev av. ”Vi får fortsätta konstruktiva diskussioner”, säger regionfullmäktigeordföranden.
Mmm. Så brukar det låta. Men politiska samtal är en trögrörlig mekanism och när nu regionindelningen äntligen går mot ett avslut, för den här gången, har det gått närapå tolv år sedan ansvarsutredningen förordnades och åtta år sedan den överlämnades till regeringen. Utredningen föreslog just att län och landsting skulle slås samman till större regioner. Gällande hälso- och sjukvården förordade ansvarsutredningen fortsatt decentralisering men med färre och mer jämnstora regionkommuner, som gärna får samverka och samarbeta för att utnyttja varandras styrkor och parera svagheter. Den statliga styrningen bör inriktas på likvärdig hälso- och sjukvård.
Där finns onekligen en uppgift att lösa. Sjukvården i Sverige är inte likvärdig utan är i många fall avhängig var i landet patienten bor. Och då pratar vi inte om att regelbundna läkarkontroller är lättare att tillgå i stan än i glesbygden, utan att allvarligt sjuka personer får olika vård beroende på var de bor geografiskt.
Häromdagen redovisade Njurförbundet en kartläggning som visar stora skillnader i väntetider på njurtransplantationer. Anledningen är att de fyra transplantationsenheterna har egna väntelistor samt hur pass bra organdonationen fungerar i områdena. Den sydöstra regionen, med US i Linköping som centrum, tillhör regionerna som ”är väldigt dåliga på organdonation”, enligt Håkan Hedman, ordförande för Njurförbundet (Sveriges Radio 5/1). Han förordar en nationell väntelista för fördelningen av njurar, vilket vore mer rättvist för patienterna.
Cancervården i Sverige är också ett område som fått skarp kritik för att vara ojämlik gällande väntetider för behandling. Den på sina håll bristfälliga cancervården var det som föranledde Göran Hägglund att vilja skrota landstingen och ”börja om från början med att bygga upp Sveriges politiska och administrativa organisation”, skrev Hägglund på SvD Brännpunkt i samband med sitt tal i Almedalen i somras som till stor del inriktades på denna fråga. Det är inte brist på resurser som är det stora problemet med svensk sjukvård, utan brist på samordning och effektivitet.
Alltså det som ansvarsutredningen ville se mer av och av vilken region Östergötland nu är frukten. Men som ordförande Eva Andersson påpekade lär den vanlige östgöten inte märka någon skillnad. Bittert.