De första avsnitten av Vetenskapens världs nya serie ”Slaget om skogen” i SVT illustrerar miljörörelsens nya religiositet väl. Vem vill inte ha ett ekosystem som är komplett, ställs som en retorisk fråga redan de första två minuterna.
Dokumentärserien kretsar kring avvägningen mellan att avverka skogen eller låta den stå kvar för att gynna biologisk mångfald och binda koldioxid. Bilden målas upp om att dessa två sidor står i direkt motsats till varandra och att det i Sverige pågår en skövling – produktion mot miljö och råvaran mot biologisk mångfald. Till exempel framförs att Sverige hör till ”bottenskrapet” när det gäller att skydda skog.
Hos delar av miljörörelsen finns ett budskap om moralisk pånyttfödelse och uppvaknande. Budskapet framförs med ett sekulärt språkbruk men fyller ett moraliskt patos när det gäller synen på ansvar inför framtiden och skapelsen.
Med religiös fanatism upphör logiskt tänkande. Allt blir sanningar och den som komplicerar bilden av någonting utmålas som kättare. Men sällan är verkligheten svart och vit. Detsamma gäller det svenska skogsbruket.
Kombinationen av moraliskt patos och vetenskapliga belägg gör att miljörörelsen är både rationell och spirituell, men det gör inte budskapen mindre fanatiska. Och detta riskerar att förstöra det demokratiska samtalet när andra åsikter blir kätteri, till exempel att det finns andra viktiga värden än orörd natur.
Premissen att naturen mår som bäst när den är orörd utesluter nämligen den mänskliga aktiviteten, insikten att människan är en del av naturen. Därmed driver man också den ståndpunkten utan mänsklig hänsyn om till exempel den enskilde skogsägarens äganderätt över den skog som dennes släkt brukat i generationer, jobb och att råvaran är en bärande del av många klimatsmarta lösningar.
Debatten om skogen bör snarare utgå från att det behövs både skogsbruk och bevarande. Men just nu riskerar sakfrågan att förstöras när miljörörelsen bedriver en argumentation som inte tar hänsyn till frågans hela komplexitet.
Målkonflikter kommer alltid finnas, men som med det mesta gäller det att hitta en gyllene medelväg. Diskussionen om var den går någonstans fördärvas när åsikter som inte är i linje med delar av miljörörelsens trosbekännelse görs till ett brott.