Nyheten om den anhållna flickan är inte bara en fruktansvärt sorglig händelse, utan påminner även mycket om det som just nu utspelar sig i Skellefteå. Där handlar det om en minderårig pojke som misstänks för mordförsök och grov våldtäkt på en minderårig flicka. Den röda tråden finns tyvärr där: barn som skadar barn.
Hade det här hänt för tio år sedan hade det varit extrasändningar på teve och långa artiklar i varje tidning om hur det här kunde ske. Men i stället handlar artiklarna om Skellefteåpojken snarare om att Rättsmedicinalverket genomför en undersökning för att fastslå om pojken faktiskt är under femton. Det är viktigt ur ett rättsligt perspektiv, men helt oväsentligt ur ett samhällsperspektiv. De inblandade är barn. Våld mot, mellan och av barn får aldrig förekomma!
Det är Socialtjänstens ansvar att ta hand om barn som riskerar att skada sig själv eller andra. Anette Stenmark är enhetschef på socialtjänsten i Skellefteå. Hon berättar att ”Det är så väldigt ovanligt att barn misstänks för grova brott” (SvD 14/7). Så hur blev det så här?
Åklagaren i Skellefteåfallet, Andreas Nyberg, säger till Svenska Dagbladet att den misstänkta pojken förekom i en utredning förra sommaren, då var brottsrubriceringen försök till misshandel (14/7). Pojken ska dessutom ha förekommit i ärenden om kränkande behandling på sin skola redan för tre år sedan (DN 15/7).Samma sak gäller den misstänkta flickan i Stockholm. TV4 rapporterar att flickan lidit av psykisk ohälsa och att tre orosanmälningar tidigare gjorts mot henne, bland annat efter att hon hotat att döda sin lillebror (17/7).
Kriminologiprofessorn Leif GW Persson menar att det finns ”en ansenlig risk” för återfall av grova brott i fall med så här unga förbrytare (Expressen 17/7). Med den vetskapen i bakhuvudet kan man fråga sig varför orosanmälningarna inte tagits på större allvar.
Att barn utsätter andra barn för våldsbrott är tack och lov väldigt ovanligt, men när det sker så har Socialtjänsten det yttersta ansvaret. Varningstecknen har ofta funnits länge, men senfärdiga åtgärder gör att barn far illa. Vi kan inte ha ett samhälle där det är regel snarare än undantag att barn faller mellan stolarna. Särskilt inte när de vuxna faktiskt gjort rätt och bett om hjälp, flera gånger dessutom, men utan resultat. Någonting behöver förändras.
Till syvende och sist är Socialtjänsten en myndighet vilket innebär att den styrs av de lagar och regler som våra politiker röstar igenom. I höst är det val, då bestämmer du hur Sverige ska vara.